En av våra gäster under helgen (tillika fd studiekamrater) upptäckte att vår närmaste granne till vänster om huset är vår gamla studierektor från universitetet... Där ser man.
Tänk att det ska ta 8 månader och besök från södra Sverige för att upptäcka att vi redan känner grannen. Fånigt.
Och genast när vi upptäckte det kom de gamla studentvisorna tillbaka. (mel: Oh Carol) "Åh xxxx, redan första dan, på vårat upprop, så blev du mitt span ..."
Elefanten i rummet
5 dagar sedan
3 kommentarer:
Ja frågan är varför man inte kan börja umgås med sina grannar lite mer. Det finns väl ställen världen där man gör det, eller är det bara myter. Själv måste jag tvingas ihop med personer på skolor, kurser eller jobb för att börja umgås med dem. Sedan kan man lära känna nya människor genom andra men aldrig att man går och umgås med en granne så där bara.
Grannar är bra att ha. vi har god kontakt med våra. De lånar spisen när deras exploderar. i gengäld fick vi en hel platta med ägg och nykokta kräftor....
Netha visste du inte att detta är professorsgettot du hamnat i...
Sanna: nej, det blir ju lätt så... Vi har ett ganska högt staket in till grannen till höger och det händer att vi är ute i trädgårdarna samtidigt, fast det känns väldigt fånigt att stå och prata utan att kunna se varandra ordentligt också.
MammaM: jo, visst är det bra om man har en god relation till sina grannar. På så vis var det ju rätt trevligt att inse att vi redan känner dem tioll vänster. Det blir liksom lättare att gå dit och fråga nästa gång fjärrvärmeväxlaren börjar låta som en moped eller så. :-)
Skicka en kommentar