Lugn. Jättelugn.

Jag kom hem från jobbet, lite tidigare än vanligt. Frågde hur dagen hade varit. Lugn. Jättelugn. Sa maken. Sonen stod och pillade på lampsladden och skrattade. En glad och harmonisk dag utan i stort sett några tårar alls.

Och så gick det fem minuter.

Sen voltades det från övervåningen nerför trappan, badades i spagettikastrullen (ja, med varmt vatten), slog huvudet i bordet, matades med för varm falukorv, fastnade under sängen, ramlade ner med rumpan före från pallen.... På bara en timme!

Sen gick jag hemifrån.

Kom hem några timmar senare. Maken vaknade till och jag frågade viskande hur kvällen hade varit. Lugn. Jättelugn. Sa maken. Sonen sög på nappen och fingrade på nallen i sömnen. Han somnade strax efter att du gick. Sa maken.

Och nu är det ny dag. Maken och sonen sov fortfarande när jag gick hemifrån. Jag hoppas att den här dagen också blir lugn, jättelugn.