När jag var liten läste vi alltid i en speciell bok före jul. Undrar om det kan ha varit Johans jul? Det vet min syster. Hon har koll på det mesta. Jag är allmänt förvirrad för det mesta. Tur att storasystrar finns!
Men nu var det ju inte en hyllning till min storasyster jag skulle skriva här, även om hon är den bästa syrran man kan tänka sig. Jag tänkte skriva om min julpanik. Jag börjar från början igen.
När jag var liten läste vi alltid ur en speciell bok före jul. Det finns en sida i den boken som har etsat sig fast i mitt minne. Det är nog allra första sidan. Där finns en illustration av en lååång, smal gubbe i lång grå rock och grå hatt (minns den som lite spetsig, nästan trollkarlsaktig, men det är förmodligen helt fel. Får fråga systern.). Och så står det en enda rad text på sidan: "November är så lång och grå". Det brukar jag tänka varenda november.
Sen kommer advent med alla ljus och det är inte längre lika grått. Fast grejen är att det är det ju i år. 12 grader varmt, lite duggregn, blött, blött, blött överallt på marken. Cykeln sjunker ner i jorden när man parkerar den vid sidan av cykelstället (eftersom det är fullt i cykelstället). Och inte har jag hunnit upp på vinden och leta efter lådan med adventsljustakar och julprylar. Jag vann en julduk på jobbet, så den ligger på soffbordet. Och när kusinen med make hälsade på för några dagar sen fick vi en liten julstjärna i söt kruka, så den finns också framme. Och så har jag själv köpt ett adventsljus, ett sånt där som är numrerat och man eldar en dag i taget. Fast det bröts av när jag tryckte ner det i ljusstaken, så det är ju lite misslyckat men det får duga. Det är allt. Ikväll hoppas jag att jag kanske hinner hem till åttatiden åtminstone, så om jag lyckas charma sambon kanske han står för kvällsmaten medan jag letar julsaker på vinden. Det känns som att det är hög tid att tända första advenstsljuset. Det är ju bara tre dagar för sent... Och alla grannar har ju fått upp sina adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren. Det känns som att det bara är vår lägenhet som har mörka tomma fönster.
Nu tycker säkert nån att om jag har panik så är det bara att strunta i det, och låta bli. Men det vill jag inte! Jag tycker att advent och jul är så mysigt. Jag vill inte missa det! Det mesta andra går att skjuta upp och ta senare, men det blir liksom lite konstigt om jag ska sitta och dricka glögg och ha mina ljusttakar och advenststjärnor tända nån gång långt fram i januari. "Jag hann inte..." Och utan ljusen känns december så låååång och grå...
