Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Det här ska jag på i eftermiddag. Det är inte jag på bilderna i galleriet.

Är det inte eftermiddag snart?

Synd om mig!

Igår tog jag på mig ett par relativt nya skor, inte helt nya, för det vet jag att jag inte klarar en hel dag på jobbet. De här har jag faktiskt haft till jobbet minst en gång förut, men det var före sommaren. Det var innan jag blev så här jättegravid. Det var innan mina fötter svullnade upp till dubbla storleken på fem minuter.

Innan lunch igår hade jag blödande skavsår på båda hälarna. Och då satt jag ändå i princip helt still hela förmiddagen (var på kurs) och hade till och med sparkat av mig skorna nån timme. Tur i oturen hade jag bil igår och hade ändå planerat att åka hem på lunchen och kunde byta skor. Behöver jag säga att jag körde hem barfota?

I morse hade jag blodfläckar på lakanen (gillar inte att sova med plåster. Vill att såren ska få lufta när de läker). Det gör ont.

Det är SYND om mig!

gnäll från mig angående gnäll från andra...

Nej, usch... jag skrev just ett långt jättegnälligt inlägg om en kollega som jag är irriterad på, men jag kan ju inte publicera det! Jag tror inte att kollegan är inne på min blogg, tror inte att kollegan ens vet om att jag har en blogg, men OM kollegan skulle läsa inlägget skulle h*n kanske känna igen sig och då skulle det vara elakt och taskigt av mig.

Så det långa inlägget blev förpassat till papperskorgen!

Jag kan våga säga att jag är trött på individer som ser sig själva som offer för yttre omständigheter och inte vill ta saken i egna händer för att göra det bättre. Folk som ältar och oroar sig för att "det kommer bara bli dåligt för mig", "alla är ute efter mig" orkar jag inte lyssna på längre. Ta reda på fakta i förändringstider och agera/reagera utifrån det!

Och med det sagt (skrivet) ska jag nu gå och gnälla för egen del hos en annan kollega för att pysa ut övertrycket ur nån ventil. :-) (tror inte att hon heller har nån blogg, annars kan ju hon få nåt att skriva om efter att ha tvingats lyssna på mitt gnäll...)

08:a eller 09:a?

När vi tidigare har pratat om årsmodeller har det handlat om bilar. Nu handlar det om barnvagnar. Det var nästan 2000 kr billigare att köpa en 08:a än de allra senaste 09:orna. Och vad är skillnaden? Stora tekniska framsteg? Helt nytt säkerhetskoncept? Nejdå, inte alls. Det är ju färgerna så klart!

Blir vi dåliga föräldrar om vi köper en barnvagn som är svart/beige istället för svart/beige? (de beiga nyanserna heter "Java" för 08:an och "Pro Java" för 09:an. Det förstår ju vem som helst att det inte är samma färg! )

Du vet att du är med barn...

... när magen bara över en natt ändrar storlek så att du slår i den främre delen av magen (ungefär där naveln pekar utåt) i dörren när du ska öppna en inåtgående dörr. För korta armar eller "slutet av sjunde månaden"-fenomen?

Och plötsligt bytte den här bloggen inriktning och blev en vänta barn blogg

Idag har jag börjat vagga! Fram till i dag har jag promenerat till och från jobbet. Idag promenerade jag inte längre. Idag vaggade jag. Som en anka. Jag försökte sträcka på ryggen och dra in magen, men redan efter två steg gick jag bredbent igen, med lätt böjda knän, magen i framskjuten position och ryggen bakåt. Och vaggade från sida till sida. Suck. Var ska detta sluta?!

Vad är det med politikernamn mitt i natten?

För ett antal år sedan gick jag på folkhögskola, och hela klassen var på utflykt en helg. Jag delade rum med fyra andra, och mitt i natten väcks vi av att en tjej sätter sig upp och med hög och klar röst säger "Ulf Dinkelspiel" och sen lägger hon sig ner och fortsätter sova, och har så klart inget som helst minne av det dagen efter.

I natt hade jag precis somnat när maken med hög röst deklamerar "Sten Tolgfors" så att jag plötsligt är klarvaken. Skillnaden här var väl att maken inte pratade i sömnen.

Varför han ropade ut "Sten Tolgfors" mitt i natten var jag för trött för att ta reda på...

Vilken moderat finanspolitiker bli nästa att väcka mig?

Silverblankt

Det är ju helt fantastiskt vad man kan hitta många intressanta och bra grejer när man googlar (som om det skulle vara nåt nytt...). Idag skrev jag in "husmorsknep silver" i sökraden, och hamnar hos Kajsas blogg.

En utförlig kemisk beskrivning finns hos Kajsa, men i korta ordalag lägger man ner det svartnade silvret helst i en aluminiumkastrull (tur att jag inte slängde den gamla aluminiumkastrullen när jag rensade ur köksskåpen i samband med flytten!), i med bikarbonat (för bästa resultat) eller salt, och hett vatten. Och så ska det svarta liksom försvinna av sig självt. Det är ju askalas om det verkligen funkar!

När makens pappa flyttade från den stora gården till ett mindre ställe i våras fick vi hem makens silverbestick som "han" samlade på när han var liten (enligt obekräftade källor var det nog inte helt och hållet makens eget val att börja samla på dessa bestick...). Maken fyllde 30 nyligen, och som bekant svartnar silver om det ligger oanvänt ett tag. Jag tvivlar på att dessa bestick någonsin varit använda... Men nu ska jag försöka få dem fina och blanka så ska vi använda dem så mycket vi orkar!

Återkommer senare idag eller i morgon med besked om knepet verkligen funkar.

Dåligt samvete

Det ringde på dörren. Utanför på trappan stod en liten pojke.
Han sa: Hej, jag... ehhh... jag säljer för... ehh... världsnaturfonden.

Och jag sa nej tack, inte idag.

Borde jag springa ut och leta rätt på honom? Han var ju så liten! Och söt! Och jag sa nej?!

Gaaaahhhhh!!!

Jag är inte världens enklaste människa att ha att göra med. Jag vet. Men det är inte alltid mitt fel! Jag blir galen när jag ena dagen blir ombedd att göra si och så när jag är stand in, och jag tycker att jag följer instruktionerna till punkt och pricka för att det inte ska behöva bli nåt tjafs senare, och sen kommer ordinarie tillbaka och då har jag ändå gjort fel. Det funkar inte för mig med meningar som börjar med"du har inte gjort det här" och "du har gjort fel"när jag visst har gjort det där och inte alls gjort fel, fast kanske på ett aningens annat sätt än personen själv skulle ha gjort. Resultatet är dock det samma och det är väl ändå resultatet som är viktigt??

Mmm... det här blev kanske kryptiskt med just nu är jag frustrerad, trött och lite arg. Jag fick ett jobberbjudande på mejl igår - kanske ska ta och läsa det en gång till, lite noggrannare.

Man lär sig nåt nytt varje dag!

Obs - detta inlägg handlar återigen om spindlar! Jag lägger inte upp nån bild själv av hänsyn till mina läsare. Vill ni förskräckas kan ni klicka på någon av länkarna i texten. Där finns bilder. Känsliga läsare varnas!

Tack så jättemycket, Hanna, för bilden på en spindel, och för länkarna både i ditt inlägg och i kommentarerna till det. Nu har jag fått lära mig massor om våra inneboende.

Sådana här är det som bor i vår källare. Jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna bli av med dem. Kollegan hävdar ihärdigt att jag ska vara glad för dem, eftersom det tyder på ett friskt hus, men jag ÄR inte glad. De är äckliga, fula och dumma!

Och så har jag upptäckt att de är fina i kanten minsann. Det duger inte att springa omkring i våran källare så vi kan slå ihjäl dem när vi är ensamma hemma. Nejdå, de kommer fram i flock när vi har nystädat och väntar på att det ska komma spindelfobiska gäster och gå husesyn vilken minut som helst. De tror säkert att jag inte vågar slå ihjäl dem i vittnens åsyn, men se, där tar de fel. Fram med träskon och dunka till, eller dammsugaren om de kryper in i otillgängliga vrår när jag hotar dem.

Nu har till och med maken, som tidigare mest varit lugnet själv och suttit lojt tillbakalutad i soffan och sagt "låt dem vara, de går ut av sig själva" (hur skulle de kunna göra det? De är för stora för eventuella springor och håligheter i ventilationen, men för små för att nå upp till dörrhandtaget på ytterdörren) upptäckt att de är FÖR stora och äckliga, och konstaterade häromdagen "vi kanske inte behöver ta ut den här, den kommer nog bara in igen. Vi slår ihjäl den.". Tack för det, säger jag bara, tack för det!

Nu till den stora frågan, hur får jag dem att flytta "hemifrån"? De kan få leva, bara inte i mitt hus! Nån som vet? Jag tar tacksamt emot alla tips.

Tänk vad OS gör med människan...

Jag är inte sportintresserad. Inte alls faktiskt. Tycker att det är bland det tråkigaste som finns när det bara är sport på tv. Ok, friidrott är ett litet undantag, i måttliga mängder.

Men nu är det OS. Plötsligt sitter jag där och snudd på biter på naglarna av spänning när jag ser finalen i Skeet (som jag aldrig hade hört talas om innan). Jag upprörs över korrupta domare som är dumma mot Ara. Jag oroas när Lassi Karonen får feber. Jag småler för att det är lite gulligt när Nystrand knappt kan stå på benen efter sin 100 meterstävling. Jag tittar på gymnastik och fascineras över att tjejerna inte ser ut att vara en dag över 12 år. Jag hejar på Ukraina i bågskytte (för att jag råkade se kvartsfinalen där Ukraina slog en japan, och på den vägen är det...), och jublar när Sverige slår Tyskland i handboll.

Ur led är tiden. Tur att det bara är OS vart fjärde år, annanrs skulle jag nog bli allvarligt oroad över min plötsliga personlighetsförändring. Nu skyller jag istället på tillfällig sinnesförvirring!

Hear! Hear!

Fotbollsfrun har tröttnat på SJ. Jag håller med. Ville bara säga det. Oavsett vem som kör tåget är det SJ som är närmast kund.

Retligt!

Jag har haft stämpelkort på en av lunchrestaurangerna här i närheten. Köp tio luncher, få den elfte gratis. Före semestern köpte jag min tionde lunch, men nu efter semestern när jag tänkte inkassera min gratislunch har restaurangen gått i konkurs. Det var väl typiskt!

Fast det är ju värre för en del kollegor som lyckades köpa nya lunchkuponger före semestern, och står där nu med tio kuponger som inte är värda nånting.

Du vet att du får för få mejl...

...till din privata epostadress när du själv vidarebefordrar ett mejl som kom till jobbadressen och blir alldeles glad när du två minuter senare kollar den privata mejlen och upptäcker att det finns ett oläst mejl där...

Jomen, det var väl bra då

Det tog 15 minuter och 450 kronor att konstatera att jag varken har hål eller tandsten. (Undrar om det hade kostat 600 kr om det hade tagit 20 minuter....?)

12 månader till nästa gång. Hur ofta går ni till tandläkaren? Behöver man gå en gång om året?

Grannar

En av våra gäster under helgen (tillika fd studiekamrater) upptäckte att vår närmaste granne till vänster om huset är vår gamla studierektor från universitetet... Där ser man.

Tänk att det ska ta 8 månader och besök från södra Sverige för att upptäcka att vi redan känner grannen. Fånigt.

Och genast när vi upptäckte det kom de gamla studentvisorna tillbaka. (mel: Oh Carol) "Åh xxxx, redan första dan, på vårat upprop, så blev du mitt span ..."