första advent

Det har visst varit lite klent med inlägg på sistone. Nu när både magsjuka och förkylningar har lämnat vårt hus kanske det blir bättring även på bloggandet, men jag lovar inget. Nu börjar ju julstöket och vem har tid att sitta vid datorn då?

Har haft en riktigt bra helg! Det känns som att vi har gjort massor, men samtidigt har vi hunnit bara sitta och vara och vila också. Gött! Men det är klart, sonen väcker oss ju senast sju på morgonen, och går man upp så tidigt även på helgerna så hinner man mycket. Lussekatterna var bakade och hade hunnit svalna tillräckligt till klockan tio i lördags. Trevligt.

Två julmarknader har jag och sonen hunnit med också (då satt maken hemma och lekte med datorn - i nästan fyra timmar! Det borde kanske vara han som bloggar istället för jag...). Köpte lotter på båda marknaderna, det hör liksom till tycker jag. På lördagens julmarknad på stan vann jag en toscakaka att ha till fikat (köpte lotter för 10 kronor). Vi åt upp halva till kaffet igår... jättegod! På söndagens julmarknad i gamla linköping vann jag två chokladaskar och en konservburk med fruktcocktail. Där köpte jag lotter för 40 kronor. Och ändå anser jag mig ha enorm tur i kärlek också!

Det jag inte hann med i helgen var att sätta upp gardiner i sonens rum och att sätta upp lite tavlor och annat jox på väggarna i sonens rum, sovrummet och gästrummet. Nästa helg kanske.

Komma i stämning

Idag på fikarasten pratade vi adventsljusstakar på jobbet. Visst får man sätta ut adventsljusstake i sitt kontorsfönster åtminstone på måndag när det är en arbetsvecka kvar till första advent? Visst får man det?

Iiihh! pirr pirr!

SJ SJ gamle vän...

På lördag ska jag åka tåg. Den som har hängt med länge på min blogg vet att jag inte är särskilt förtjust i sj, men den här gången ska jag på ett sånt där sammanträde igen, och det är inte jag som betalar resan, och vi är några som ska samåka för att kunna planera tillsammans på tåget och jada jada... så det blir tåg.

Faktum är att denna gång ser jag faktiskt lite fram emot hemresan - då ska jag åka ensam! 1 timme och 40 minuter bara JAG! Jag och en bok, ett gäng mp3:or, och kanske en kopp kaffe från restaurangvagnen. Och sen får Magdalena Ribbing säga vad hon vill om Jag-fixeringen i dagens samhälle. Jag ska sitta stilla, ensam, i 1 timme och 40 minuter och bara bry mig om mig själv! Fattar ni hur det känns för en småbarnsmamma?!

Lax- och räkbiffar

Ikväll får vi besök av Albins faster och farbror. Vi har inte träffat dem sen de gifte sig i somras, och Albin partade loss fram tilkl 23 på deras fest. Hoppas att han kan tänka sig att somna lite tidigare ikväll..

Hur som helst så ska jag bjuda på lax- och räkbiffar med klyftpotatis och en supergod kall sås. Här är receptet till ca 4 portioner:
500 gram laxfilé
200 gram skalade räkor
1 rödlök
1 ägg
salt, peppar
Santa Maria Seafood and fish

Hacka lax, räkor och rödlök i ganska små bitar. Rör ihop tillsammans med ett ägg. Forma biffar och stek i smör/margarin/olja. Krydda med salt, peppar och Seafood &fish kryddblandningen under stekning.

Sås:
Mixa 7 soltorkade tomater, ½ kruka basilika och ½
dl gräddfil med en stavmixer. Blandningen behöver inte
vara helt slät, men tomaterna ska vara i mycket små bitar.
Vänd sedan ner ytterligare 2½ dl gräddfil och smaka av
med 1 krm salt och ½ krm peppar. Lägg upp såsen i en
liten serveringsskål.

Klyftpotatis:
Skala lagom många potaitsar och skär dem i lkyftor. Bland eventuellt i lökklyftor, vitlöksklyftor, morotsstavar, palsternacka, rödbetor i lyftor, paprikabitar och vad annat du kan komma på. Lägg allt i en långpanna med lite salt, olja och eventuellt någon örtkrydda. Stek i ugn tills allt är mjukt inuti, och lite krispigt utanpå.

1 år

Igår fyllde han ett, den lille plutten.

Det har varit kalas i flera dagar. Roligt, härligt och intensivt. Ibland så intensivt att det har varit svårt att hantera för en ettåring, som till exempel när han fick så många paket samtidigt och alla tittade på honom så han började gråta och slängde paketet i väggen. Men mest har han haft roligt. Han har lekt och lekt. Och när de sista gästerna åkte igår kröp han först runt en stund och letade efter dem, och när han inte hittade dem somnade han istället.

Av sin mamma och pappa fick han ett eget rum. Han somnade i sin säng i går kväll, och sov bra hela natten. Var vaken med vad som verkade vara magont en kort stund runt halvfyra tiden, men han var inte särskilt orolig för att han var på ny plats. Och vi sover ju i rummet bredvid så det går snabbt att komma in till honom när han säger till. Men nog är det lite stort, att ha ett eget rum. Han är väl ingen bäbis längre... fast han har fortfarande inte börjat gå ordentligt, så han kanske kan kallas bäbis tills han går åtminstone? Om inte annat kan hans mamma behöva lite mer tid på sig att förstå att det har gått mer än ett år sen vi åkte in till förlossningen den där novembernatten...

Grattis min lilla fina ettåring!

Flirt eller bara livlig fantasi?

Det är förmodligen bara min egna fantasi som har diktat upp den här historien, men här kommer den.

I ett kontorsrum ganska nära mitt sitter en man. Han är den där slutna, tysta typen, som man knappt lägger märke till. Han fikar sällan, och ger inte intrycket av att vara särskilt social. Jag har nog mest bara sagt hej till honom på de fyra fem år jag har jobbat här. Jag tror att han är singel, men det har jag ju egentligen ingen som helst aning om.

Och så plötsligt i förra veckan passerade jag honom när jag skulle gå och värma min matlåda i micron. Han stod och log stort medan han pratade med en jämnårig kvinna, som också log och såg lite förlägen ut. Det kunde ju självklart ha handlat om jobb, men jag tyckte mig höra "det finns ju några restauranger att välja på härute" så nog tror jag att det var en lunchdejt de pratade om.

Någon dag senare såg jag dem återigen stå och prata med varandra vid lunchdags med jackorna på, "jag vet inte, vad tycker du" hörde mina stora öron, och jag misstänkte att de återigen pratade om en lunchdejt.

Idag luktar det gott rakvatten från han kontorsrum, något jag aldrig har känt tidigare.

Och jag sitter här och tycker att det är jätteroligt! Även om det bara är min livliga fantasi som håller på att para ihop två människor som jag knappt vet vad de heter så kan jag inte låta bli att bli lite bubbligt glad över kärleken!

Längtan

Om en vecka sitter jag på en solig balkong i värmen på Teneriffa och bara njuter.

Jag ska sova länge på morgnarna - så länge som sonen tillåter i alla fall.

Jag ska äta långa frukostar.

Jag ska leka på stranden och vid poolen.

Jag ska åka på utflykter.

Jag ska sitta.

Jag ska gå långa promenader med sonen i vagnen.

Jag ska dricka kaffe på uteserveringar.

Jag ska läsa bok.

Jag ska äta paella och mycket fisk och skaldjur, och dricka lite vin ibland.

Endorfinkick

Nu vet jag vad det begreppet innebär. Jag var på gympa på lunchen - och så himla roligt det var! Det var första riktiga gympapasset på över ett år, framför allt pga barnafödande. Jag kommer antagligen få ångra mig eftersom mitt hälonda* inte helt har gett med sig, men jag hoppas, hoppas, hoppas att hälen också tycker att det är ok att jag börjar träna ordentligt igen.

*Fick hälsporre pga dåliga skor i början av sommaren. Det har nästan gått över, och kändes knappt alls under träningen, men risken finns ju ändå att adrenalinet funkade som smärtstillande och att det inte alls var så smart att springa och hoppa med den dåliga foten...

Att ha svärmor på besök

Förstår ni hur underbart det är att strax före kl sju på morgonen sitta ute och äta frukost, bläddra lite förstrött i morgontidningen, veta att maken och sonen sover en liten stund till och det enda som "stör" är svärmor som kommer ut med trädgårdshandskarna på och frågar om hon får klippa ner rosorna, flytta några marktäckarväxter till den hemska rabatten vid carporten (den rabatten som hon för övrigt redan har grävt upp allt vildvuxet ogräs ur), rensa bort vildvuxna växter som försöker kväva pionerna och ja, helt enkelt snygga till alla våra jättemånga meter rabatter. Förstår ni hur skönt det är med ett sånt "störningsmoment"? Jag har gått omkring och smålett hela förmiddagen... :-)

Svärmor - stanna nästa vecka också!

Frukost på altanen kl 06:45

Fatta vad härligt det är med altan när det är såna här dagar så det är varmare än varmt redan klockan halv sju på morgonen. Jag tog min müslitallrik och satte mig utomhus och njöt av morgonen. Maken kom också ut och läste tidningen medan sonen fortsatte sova en stund till.

Vilken härlig dag!

(Jag tänkte ta kort och visa er, men jag orkade aldrig gå in efter kameran, så ni får försöka föreställa er hur mysigt det var ändå!)

Ibland ska man ha tur!

Med jämna mellanrum kommer det en massör till kontoret. Jag brukar alltid försöka boka in en tid hos honom, men av förklarliga skäl har jag nu inte varit hos honom på ett halvår.

Idag kom han igen. Och lucky me, halvtimmen precis före min tid var obokad så jag fick komma in tidigare, och har nu fått en grundlig genomgång av mina mörbultade bäbislyftarmuskler. Nog för att mina axlar brukar vara ganska spända i vanliga fall pga fel sittställning vid skrivbordet och så, men att höra honom säga "oj!" och "nämen!" och "här var det spänt!" riktigt så många gånger som han gjorde idag var intressant... Och precis när jag skulle gå sa han "jag kommer tillbaka igen om två veckor, försök få en tid då också!"

Men nästan dubbel så lång massagestund som vanligt idag, ibland ska man ha tur! :-) hodeladi hodeladi hoppsan en sån dag (trallar hela vägen till vattnkokaren - dags för rött rabarberte!)

nytt och gammalt

Den gamla frysboxen och den nya frysboxen har samma yttermått. Men inuti! Jisses, jag säger bara inuti! Den nya har väggar tjocka som kinesiska muren, medan den gamlas i jämförelse är tunna som hushållspapper. Det är ju inte klokt vad mycket el vi kommer att spara!

Liten blir stor

Idag fyller sonen sju månader. För en vecka sen stod han på alla fyra och gungade fram och tillbaka och kunde möjligen ta ett eller två steg framåt innan han tappade balansen. Mest gick det bakåt, eller runt. Han hade precis lärt sig sitta upp själv.

Nu kryper han lång väg, fast inte så fort. Han blir lite arg om han kryper från köket mot sovrummet eftersom han hör att mamma är där, och mamma sen kommer ut ur sovrummet och går förbi honom ut i köket så han måste vända. Men han följer efter. Han ställde sig upp i spjälsängen bara dagarna efter att vi monterat på den fjärde spjälväggen och sänkt ner sängbottnen för att han inte skulle ramla ur om han nån gång lärde sig att stå upp själv. Han älskar lära gå vagnen och står gärna och försöker få till balansen vid den, men än så länge har han inte börjat gå med den. Går gör han bara om någon vuxen håller honom i händerna, men då går det framåt om han inte skrattar så mycket att han tappar koncentrationen förstås. Han förstår att saker finns även om man inte ser dem, vilket gör det hela mycket svårare för oss vuxna att gömma sladdar och andra farliga saker som han gärna vill dra i. Han kryper runt och knuffar bort. Han förstår dock inte att det kan vara farligt att dyka med huvudet före från soffan utan blir arg när vi stoppar honom. Han börjar tycka att det där med puréer, det är för småbarn. Han vill äta mat direkt från våra tallrikar. Gillar pannkaka, macka med leverpastej och gurkstavar och blev riktigt arg när han inte fick smaka rostbiff och potatisgratäng på ett kalas i helgen.

Vad fort det går.

500 gånger

Ungefär femhundra gånger på en natt har jag sagt "det är natt. du ska sova nu!" och ungefär femhundra gånger har jag tänkt "det är en fas. det kommer gå över". En liten tröst när man ligger vaken hela natten och ser sin älskade make sussa vidare bredvid helt utan att ha en susning om vad sonen har för sig.

I dag har sonen förflyttat sig jättelångt bakåt på golvet liggande på mage, och står på alla fyra och gungar fram och tillbaka, men han har inte kommit på att man kan krypa framåt - än. Visst är vi mitt inne i en fas!

Men för säkerhets skull lägger jag öronproppar bredvid sängen.

Ok, jag förstår om ni börjar tröttna på mina kitchen aid inlägg, men jag har inte tid att blogga om nåt annat. Jag bakar! Idag blir det limpor.

UPPDATERAD:

Vän av ordning skulle ju kunna fråga sig om inte en av poängerna med en matberedare är att det ska gå snabbt och smidigt och att jag därmed borde få tid över till att blogga om annat ändå. Och så är det ju. Det är hur lätt som helst att baka limpor när maskinen gör det tunga jobbet! Men jag måste leta recept, handla mjöl och jäst, diska plåtar och formar, och däremellan ta hand om en bäbis som alldeles nyss fyllde fyra månader.

Trevligt!

Mycket trevligt till och med - att komma hem efter en intensiv helg när vi farit som jehun både hit och dit, och förutom den sedvanliga tjocka bunten med reklam hitta en cd-skiva med bra musik i brevlådan. Tack Peter! Sonen och jag diggar för fullt... :-)

Husmorstips

Direkt efter nyår åkte familjen till gammelfarmor i Dalarna. Där fick jag lära mig att lättaste sättet att skala plommon är att doppa frysta plommon i riktigt hett vatten, och klämma av skalen, ungefär på samma sätt som när man skållar mandel. Och om man ska hyvla margarin kan man spola osthyveln i kallt vatten mellan varje tag så fastnar inte margarinet på hyveln.

Lägger man sen till vetemjöl, strösocker och bakpulver får man en smaskig plommonkaka som med fördel serveras med lättvispad grädde. Yumm!

ok, jag bjuder på hela receptet, bara för att det är så gott!
2 ägg och 1,5 dl strösocker vispas pösigt.
1,5 dl vetemjöl rörs i.
Häll i smord och bröad form.
Lägg i lagom många hela, frysta, skalade plommon.
Hyvla smör eller margarin över.
Strö på pärlsocker.
Grädda i 200 grader, mellan 30 min och en timme (beroende på formens storlek och antal frysta plommon... Kakan ska "stanna" när den är klar).

Det går nog inte lika bra med selleri, men äppelklyftor, vinbär, hallon eller nån anna skojig frukt/bär skulle jag tro.

Söndag

Det är söndag förmiddag. Släkten från Skåne har just lämnat oss för att åka tillbaka till Skåne. Solen skiner. Maken spänner på sig rullskidorna för ytterligare ett träningspass på snöfri östgötamark inför vasaloppet. Sonen hänger i sin bärsjal på min mage, och jag häller upp ytterligare en kopp kaffe och plockar fram tre praliner ur Aladdinasken som farmor hade med sig... Hå hå ja ja, what a day...

Det är det ingen som har tänkt på!

Nån gång före jul kom det ett paket på posten, med denna text på det medföljande kortet:

Dag efter dag visar du tecken på din lojalitet.
Som ett uttryck för vår tacksamhet vill vi ge dig denna gåva som är speciellt utvald för dig. Vi hoppas att du även fortsättningsvis kommer att ha stor glädje av Nespresso.

Paketet innehöll två chokladaskar. Mycket trevligt. Jag vet fortfarande inte om de är ironiska med kortet - jag har inte beställt nåt kaffe sen nån gång i våras vad jag vet. Nog för att det brukar bli stora beställningar när jag väl beställer, eftersom vi har en kaffeklubb på jobbet och samlar ihop till en gemensam beställning (appropå det, Blueberry, fick du betalt av mig vid senaste betällningen som jag var med på??), men ändå. "Dag för dag"... jag vet inte det jag .

Nåväl, det var inte det som var poängen med detta inlägg. Den ena asken har mörk, 70%-ig choklad i små tunna pappersförpackade fyrkanter, och den andra har mjölkchoklad i samma format. De ser faktiskt ganska lyxiga ut, och jag kan mycket väl tänka mig att bjuda på dem tillsammans med en kopp espresso när jag får besök. Det är bara det att det inte är nån som har tänkt på att jag går omkring här hemma alldeles ensam (bäbisen har inte lärt sig prata än och kan inte stoppa mig när han sover) och det är så lätt så lätt att ta en liten fyrkant till kaffet. En liten fyrkant bara. En av varje sort så klart. Och så en till till påtåren. Och så bara en liten fyrkant till.

Det är det ingen som har tänkt på!!

Men snälla, stoppa mig, någon!!

Och hur var filmen?

Jo, den var väl ungefär som väntat av en bondfilm. Biljakt, båtjakt, flygjakt, mycket springa, hoppa, klättra på tak och fasader, och så lite flörtande. Men jag tyckte nog ändå att den var bättre än jag hade väntat mig, kanske för att jag läst några neggande recensioner tidigare. Jag gillar Daniel Craig i rollen som Bond. Han känns nästan lite på riktigt med sin bitterhet och butterhet, inte alls så där glammigt slemmig som Pierce Brosnan till exempel.

En miss för min del var att filmen hintar ganska mycket till den förra bondfilmen, som jag inte kommer ihåg särskilt mycket av. Därför var det lite svårt ibland att veta vem de hänvisade till i olika samtal, men det var ju inte just det som var poängen i filmen så den funkade bra ändå.

Det som ytterligare höjde filmupplevelsen något var att SPP bjöd på kycklingtortilla med Loka före filmen, samt popcorn och cola under filmen, och så delade de ut paraplyer efter filmen. Vår enda motprestation var att lyssna till 3 minuters marknadsföring av SPP precis innan filmen började, men å andra sidan slapp vi alla andra reklamfilmer under visningen. Jag är nöjd.