Att möta en kändis

Igår åkte vi tåg, jag och sonen. I Örebro klev det på två killar med baggyjeans, skägg och dreads. De satte sig mittemot oss. Albin stirrade lite innan han kastade nappen på dem. De smålog och lämnade tillbaks den. Sen tappade Albin nallen, de plockade upp den från golvet. Sen viftade han med nappflaskan så det skvätte överallt. Sen kom det en ung, smal tjej och frågade lite nervöst om den ena kunde skriva en autograf på hennes cd. Jag sneglade lite och försökte läsa upp och ner vad det stod för artistnamn. Promoe stod det.

När jag kom hem googlade jag.

Vi gungar!

Och det där med att ha mössa på huvudet, det är definitivt inte albins grej...

UPPDATERAD:
Ja, men, allvarligt, borde inte mobiltillverkarna stå i kö för att ge mig en bättre mobil med bättre kamera så att jag kan ta ett skarpt foto på ett barn i rörelse och inte utsätta er, mina kära läsare, för sån här oskärpa?

Om det dessutom går att ringa med mobilen så blir det ett plus, för den jag har går det bara att blogga och sms:a med nuförtiden (tänkte nästan skriva fota också, men med tanke på ovanstående bild lät jag bli. Fast kameran funkar ju fortfarande, om än dåligt)

Lugn. Jättelugn.

Jag kom hem från jobbet, lite tidigare än vanligt. Frågde hur dagen hade varit. Lugn. Jättelugn. Sa maken. Sonen stod och pillade på lampsladden och skrattade. En glad och harmonisk dag utan i stort sett några tårar alls.

Och så gick det fem minuter.

Sen voltades det från övervåningen nerför trappan, badades i spagettikastrullen (ja, med varmt vatten), slog huvudet i bordet, matades med för varm falukorv, fastnade under sängen, ramlade ner med rumpan före från pallen.... På bara en timme!

Sen gick jag hemifrån.

Kom hem några timmar senare. Maken vaknade till och jag frågade viskande hur kvällen hade varit. Lugn. Jättelugn. Sa maken. Sonen sög på nappen och fingrade på nallen i sömnen. Han somnade strax efter att du gick. Sa maken.

Och nu är det ny dag. Maken och sonen sov fortfarande när jag gick hemifrån. Jag hoppas att den här dagen också blir lugn, jättelugn.

Friskvårdsdag

Vi har haft friskvårdsdag på företaget. Jag var bland annat på ett föredrag som Fredrik Paulún höll om antioxidanter. Det var väldigt intressant. Det här är bra källor till antioxidanter:

grönsaker (tipsade om morot, gärna med skalet på, riven i köttfärssåsen, spenat, och grönkål! och ärtor, tomat)
frukt och bär (granatäpple är bättre än citron... ju mer färg desto bättre. blåbär.)
baljväxter (konserverade svarta bönor är jättebra antioxidantmässigt. är man ute efter GI så är egenkokta bönor bättre än konserverade. )
fullkorn (havregryn till exempel, jättebra!)
nötter och frön (koka havregrynsgröt med linfrön, smaksätt med ett par katrinplommon och du har en antioxidantbomb!)
rotfrukter (oj, här skulle det stå morot)
kaffe, te, rödvin (ett glas rödvin räcker, sen börjar de negativa effekterna av alkoholen ta över, snabbkaffepulver är förkastligt, men bryggkaffe eller espresso spelar ingen roll, grönt te är marginellt bättre än svart te)
kryddor, örter, kakao (ta gärna en bit mörk choklad om dagen, tar man många fler blir det för mycket kalorier, ingefära, vitlök, chili och kanel är jättebra kryddor med höga halter av antioxidanter)

Antioxidanter är bra bland annat för att de stärker immunförsvaret. Vill ni veta mer om antioxidanter får ni kolla om ni hittar nåt på Pauluns sajt. :-)

Hmmm...

Var det verkligen ingen mer än jag som tyckte att DN hade lyckats med att publicera textrelaterade annonser på webben? Flyget är klimathot - billiga biljetter...? Inte ens en liten ynka smiley i kommentarsfältet...

Nåja, jag ska sluta försöka vara rolig. Det är ju kört. Misslyckat redan från början.

Fast min son tycker i alla fall att jag är rolig. Han brukar börja gapskratta, så där riktigt näst intill kiknande skratt, när jag kommer hem från jobbet. Åtminstone ända tills jag hinner få av mig skor och jacka och tänker lyfta upp honom, då slutar han, lyfter på ögonbrynen och tittar på mig som om han tänker "räcker det inte nu? jag har ju visat att jag blev glad att du kom hem. Nu vill jag leka med mina grejer. Gå och fixa lite käk istället, ok mamma? Gröt sa jag."

Ibland blir det inte så lyckat med annonseringen

En blivande kock?

10 månader gammal, och hjälper redan till med matlagningen. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.

Stängt pga ombyggnad

Fick några minuter över på jobbet (sitter och väntar på material från en kollega och kommer inte längre än så här utan det) och tänkte "nu ska jag passa på att gå in på ellos.se och beställa de där topparna jag har kikat på tidigare. Hinner ju aldrig gå till affären, så nu får det bli onlineshopping istället. Men så visar det sig att deras onliebutik är stängd på grund av ombyggnad just nu. Det suger!

Lunchjympa

Håll tummarna för att foten håller idag! Jag tror att den gör det. Jag har vilat, och vilat, och vilat lite till, och nu var det flera dagar sen jag kände av det onda i foten. Så nu testar vi med lunchjympa! Hopp och skutt!

UPPDATERAD:
Jo, det gick! Riktigt bra till och med! :-)

Det här med att blogga

Hittade alldeles nyss en ny blogg som jag inte varit inne på förut. Ketchupmamman. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen åt några av inläggen när jag "läste ikapp".

Och så tänker jag, att så där borde det ju vara. Tänk vad kul det skulle vara om någon skrattade åt min blogg. Jag vet att det faktiskt hände nån gång i urminnes tider när jag lyckades få till några inspirerade inlägg. Men som min blogg har sett ut på sistone med allt innehållslösare inlägg så förstår jag ju att ingen skrattar. Om nån får tårar i ögonen så är det nog snarare för att det är lite sorgligt att jag fortfarande håller på. Det är lite så där som när farfar blir för gammal för att köra bil bra men ändå vägrar sluta... Kanske är det dags att inse faktum och lägga ner helt enkelt. Trots att det är lite som ett gift, det är svårt att sluta också. Jaja, vi får väl se hur det blir. Hur som helst är Ketchupmamman inspirerande läsning!

Steg

Och idag har stegräknarna ramlat in på jobbet. Tävlingsinstinkten har redan kommit fram hos flera av kollegorna. Vi börjar tävlingen på måndag, men min stegräknare sitter redan i byxlinningen.

Jag ska vinna! Klart jag ska!

Ett gott alternativ

Jag har ju godisuppehåll nu ett tag, men annars kunde ju rosa rattar vara nåt att testa. :-) En godsak för en god sak.

På väg till Gotland

Den fria viljan

För ett par dagar sen såg jag en dokumentär på tv. Den handlade om huruvida vi människor har en fri vilja eller ej. Forskarna hävdade att hjärnan fattar beslut långt innan vi själva är medvetna om besluten. Skeptiker som jag är hittade jag så klart diverse invändningar mot hur testerna var genomförda, hur stort forskningsunderlaget var, och om slutsatserna egentligen var vetenskapligt belagda eller mer spekulativa och så vidare. Det må vara hur det vill med det. Idag har mina egna empiriska studier visat att min hjärna faktiskt fattat beslut åt mig långt innan jag var medveten om det.

Om ni har läst min blogg så vet ni att jag antog en utmaning för några dagar sen att inte äta sött, snask och snacks. Idag har jag en sån där dag när allt bara går fel, och jag har varit arg i flera omgångar (både på andra och mig själv!), och det är helt enkelt en dålig dag. Alldeles nyss tänkte jag "nä, nu skiter jag i den där utmaningen. Nu går jag till kiosken och köper choklad!" - typiskt tröstätebehaviour.

Nåväl. Jag rotade runt i väskan efter plånboken. Rotade en stund till. Och slet till slut ur alla grejerna men hittade ändå inte plånboken. Ringde hem, och jodå, den ligger kvar hemma.

Min hjärna bestämde alltså redan i morse att jag inte skulle ha några pengar med mig idag! Det går ju inte att köpa godis utan pengar. Visste min hjärna redan i morse att jag skulle bli sugen på att gå till kiosken? Tål att tänkas på!