Herr Gårman - Klas Klättermus

Nu måste man väl ändå officiellt kunna säga att sonen går. Han väljer allt oftare att resa sig upp och stappla några steg när han vill förflytta sig. Visst, det har kanske inte varit mer än högst sex steg i sträck, innan han sätter sig ner på huk och återfår balansen innan han reser sig igen, eller om han tar stöd mot en vägg eller stol (eller byxben). Men han går nästan lika ofta som han kryper nu i alla fall när han ska någonstans. Så officiellt säger vi att han gick när han var ett år och en vecka!

Att krypa upp- och nerför en trappa har han gjort obehindrat en längre tid, och bevare oss väl för klättrandet ÖVERALLT. Hur gör man för att ungen INTE ska sitta på köksbordet/diskbänken/spisen/handfatet i badrummet/fönsterbrädan?

45 dagar kvar till julafton

inklusive idag och själva julafton (om jag har räknat rätt).

Det börjar vara dags att planera! Jag brukar tänka att det är så himla smidigt att köpa alla julklappar på nätet. Det tänker jag ända till ett par dagar före julafton, då jag inser att inte ens webbutiken med kortast leveranstid hinner leverera julklapparna i tid om jag beställer då, så då är det ut med de vassa armbågarna i stades butiker som gäller i alla fall.

Men i år tänker jag att det fortfarande är 45 dagar kvar till julafton, så i år skulle vi kunna köpa julklappar på nätet... fast vad ska vi köpa? och till vem? Ska vi nöja oss med presenter till barnen, eller ska alla vuxna också ha? Hur många av farmors mans släktingar kommer att vara med på julfirandet? Hur många av dem är barn? När ska vi träffa mormor och morfar? Ska vi strunta i julklappar helt och hållet och skänka pengar till välgörenhet istället?

Och inte nog med julklappar, först kommer ju julkorten. Var har vi den där listan med alla namn och adresser till de som brukar få julkort? Är det några som har tillkommit till den listan som inte fanns med förra julen? Är det någon som tyvärr inte längre är med oss och som ska strykas från listan? Hur var det nu, har de flyttat ihop eller isär? Har de flyttat överhuvudtaget? Ska vi skicka papperskort eller e-kort? Både och? Vem ska få vad? Julkort med sonen till alla, eller "vanliga" tomtekort? Vart ska vi beställa julkort med sonen? Har vi redan nåt bra foto att beställa julkort av? Fotot i förra inlägget kanske kan funka... han har ju i alla fall lite rött i pyjamasen...

Och så den viktigaste frågan av alla när julstressen infinner sig: när får jag börja dricka glögg?

Barnsäkra spisen - jomenvisst, det funkar ju...

Läste på nån blogg om ett barn som vägrade fisk och bara ville ha en annan rätt som de vuxna inte ville ha, men som modern skrev "lyckligtvis når inte sonen upp till spisen än och kan således inte laga egen mat".

Är det bara min son som har kommit på att ugnsluckan utgör ett perfekt trappsteg/pall? Och vi som har "dubbelugnen från Elektrolux" - det är väl bara en tidsfråga innan han öppnar även den övre ugnsluckan och ställer sig på den istället, eller för all del klättrar ända upp på spisen och tillagar sig själv till söndagsstek. Lite grann i stil med trollkarlen i India land bak Himalaya rand...

Bad hairseason

Jo, nu är den här. Den där tiden på året då man tar på mössan för att inte frysa, och när man kommer fram till jobbet hänger håret platt och elektriskt och går inte att fräscha till alls, utan man går där hela dagen med platt hår som spretar lite lustigt åt fel håll och undrar hur alla andra gör för att se så snygga ut i håret!

Den fria viljan

För ett par dagar sen såg jag en dokumentär på tv. Den handlade om huruvida vi människor har en fri vilja eller ej. Forskarna hävdade att hjärnan fattar beslut långt innan vi själva är medvetna om besluten. Skeptiker som jag är hittade jag så klart diverse invändningar mot hur testerna var genomförda, hur stort forskningsunderlaget var, och om slutsatserna egentligen var vetenskapligt belagda eller mer spekulativa och så vidare. Det må vara hur det vill med det. Idag har mina egna empiriska studier visat att min hjärna faktiskt fattat beslut åt mig långt innan jag var medveten om det.

Om ni har läst min blogg så vet ni att jag antog en utmaning för några dagar sen att inte äta sött, snask och snacks. Idag har jag en sån där dag när allt bara går fel, och jag har varit arg i flera omgångar (både på andra och mig själv!), och det är helt enkelt en dålig dag. Alldeles nyss tänkte jag "nä, nu skiter jag i den där utmaningen. Nu går jag till kiosken och köper choklad!" - typiskt tröstätebehaviour.

Nåväl. Jag rotade runt i väskan efter plånboken. Rotade en stund till. Och slet till slut ur alla grejerna men hittade ändå inte plånboken. Ringde hem, och jodå, den ligger kvar hemma.

Min hjärna bestämde alltså redan i morse att jag inte skulle ha några pengar med mig idag! Det går ju inte att köpa godis utan pengar. Visste min hjärna redan i morse att jag skulle bli sugen på att gå till kiosken? Tål att tänkas på!

Svara på enkät

Fick ett mejl med erbjudandet att svara på en enkät och få möjligheten att vinna något av följande:

* en unik språkkurs där vinnaren får 10 privatlektioner live online med en lärare i valfritt språk. Vinsten presenteras av Universum i samarbete med Myngle, den globala marknadsplatsen för språkundervisning via Internet.
* ett resepresentkort på 5000 SEK. New York, Barcelona, Paris eller London - var vill du helst åka?
* fem laptopväskor och tjugo iPod-fodral från Golla
* ett livsstilscoachingprogram med Emma Pihl under 3 månader med en unik möjlighet att utvecklas och komma framåt i livet
* fyra inspirerande böcker av Emma Pihl
* tre karriärcoachingtillfällen med en certifierad coach från Danish Coaching Institute
* tre upplevelsepresentkort från Box Experience till ett värde av 395 SEK styck
* fem lyxiga frukostar för 2 personer på valfritt Elite hotell i Sverige
* en snabbkurs i jobbsök och intervjuteknik med rekryteringskonsulter på Propell
* femhundra böcker från adlibris.com
* tjugo premiummedlemskap i shortcut.nu
* en kvällsbiljett för dig och en vän till karriäreventet Karriärval

Och jag vet inte vad jag ska tycka om att det enda jag vill vinna av det där är böcker från Adlibris eller frukost på Elite hotell...

Åh nej, redan?

Sonen väckte mig i morse strax efter fem. Han har i och för sig väckt mig flera gånger i natt, men då har det räckt att klappa lite, trycka i nappen eller dra på täcket så har han somnat om. Och jag med. Men strax efter fem i morse lekte han mistlur en stund. Efter det somnade han om, men inte jag. Tyckte att det var lika bra att gå upp så där vid halv sex, och gjorde mig i ordning i godan ro. Det ledde ju så klart till att jag satt på kontorsstolen redan vid klockan sju. Jag är dock ganska förutseende så jag tog med en macka hemifrån för jag insåg redan hemma att om jag är på jobbet vid sju, och normal lunchtid där jag sitter inte är förrän halv tolv, då hinner jag bli VÄLDIGT hungrig. En macka kan ju sitta fint till förmiddagsfikat runt kl nio så där.

Men nu upptäckte jag precis att mackan är slut. Redan. Klockan är halv åtta. Hur gick det där till?

Ska det vara så? Ska det vara så?

Idag har jag startat upp datorn och loggat in i Linuxmiljön. Ändrat inställningarna för tangentbordet så jag kan skriva på svenska (grundinställningen är amerikanskt tangentbord, och den ändras tillbaka till det så fort skärmsläckaren går på...). Därefter loggat in på en Unixserver. Därifrån startat upp en Citrixklient och loggat in i windowsmiljö. Sen kan jag kolla mejl.

Det känns lite... omständligt.

Att folk bara orkar!

Gång på gång läser jag på webbforum, insändare i olika tidningar och jag vet inte allt, att det finns någon som är väldigt upprörd över hur andra har det och hur andra gör. Gång på gång blir jag lika fascinerad.

Senast var igår i nån föräldratidning, tror det var Vi Föräldrar, men det kan kvitta exakt vilken tidning, fenomenet finns på betydligt fler ställen. Men där fanns i alla fall en insändare. Det var en tjej/kvinna som med en ilsken ton förfasade sig över alla föräldrar som "väljer att skaffa barn nummer två så nära inpå ettan som 1,5-2 år" (det var i Vi Föräldrar, jag var tvungen att leta upp tidningen för att vara säker på att citera korrekt). Och så fortsätter insändaren i samma stil, och hon själv minsann är så duktig som väntar tills första barnet är 3-4 år innan hon skaffar nummer två.

Hur orkar hon? Varför ödsla tid på att ilskna till över hur andra familjer väljer att göra? Hon får jättegärna vänta 3-4 år med tvåan för min del, och vill nån "skaffa" (jag hatar det uttrycket när det handlar om barn!!!) ett syskon om så bara efter ett halvår så får de det för mig, de gör förmodligen det de anser vara bäst för sin familj.

Flera gånger har jag läst på forum, till exempel Familjeliv.se, hur folk debatterar olika aspekter av barnuppfostran, och där det kan bli läskigt aggressivt om någon dyker in med en helt avvikande åsikt.

Jag tycker absolut att man kan diskutera saker, men jag tycker att man ska ha en ödmjukhet och respekt inför att vi alla är olika individer och att det faktiskt kan vara så att olika saker är bäst för olika personer. Gör som du själv vill och tycker är bäst och strunta i vad andra säger och gör. Men jag fascineras om och om igen av hur upprörda folk kan bli i dessa sammanhang. Hur orkar de?

I ett avsnitt av Grannfejden som jag såg för några veckor sedan konstaterade Jonas Gåde nåt i stil med "såna här konflikter uppstår när folk har för mycket tid som de inte vet vad de ska göra med" om jag nu minns rätt hur han uttryckte det... Och det är väl kanske samma sak med ilskna insändare och inlägg på forum... de har för mycket tid och hinner bli arga.

Och nu har inte jag mer tid att sitta här och uppröras över hur upprörda folk kan bli... :-) Ut i solen och njut av livet, vänner!

Vem är du?

Dags för en läsarundersökning! (snodd från Hanna och tillbakajusterad på sista frågan till den som hon snodde från..) Jag ser i statistiken att ni är ganska många som är här och läser, men ni gör ju inte så mycket väsen av er... Några av er är ju pålitliga kommenterare, vilket är MYCKET uppskattat, men nu vill jag veta lite grann om er allihop. Så snälla, snälla, snälla, snälla, svara på följande frågor:

1. Hur gammal är du?
2. Är du man eller kvinna?
3. Vart bor du?
4. Hur försörjer du dig?
5. Har vi träffats i det verkliga livet?
6. Hur länge har du läst min blogg?
7. Hur hittade du mig?
8. Vad skulle du vilja att jag skrev mer om?
9. Vilka tre bloggar tror du att jag skulle uppskatta?
10. Vilken bok skulle du vilja rekommendera mig att läsa?

Felodimestivalen

Men allvarligt talat... opera?? Hur tänkte de som ringde och röstade?? Och är det inte nån mer än jag som tycker att den var lite väl lik Kempes version av Vincero?

Och Johan Beckers låt, Higher, påminde väldigt mycket om en annan låt också som har spelats på radion en hel del, men jag kan inte komma på vad den heter. Snälla hjälp mig!

Present!

Jag ska få en KitchenAid Artisan i present. Tjoho! Oj, vad här ska bakas! (jaja, jojo, presenter ska vara överraskningar och man ska inte välja ut dem själv och jada jada, men det struntar vi i nu!)Men jag behöver lite hjälp, vilken färg ska jag välja? Vit? Grå? Röd? Eller varför inte turkos! Den gula är billigast.

Hur ska man tänka? En färg som jag kommer orka gilla hela livet, eller en färg som gör mig glad precis just nu? Eller ska jag välja nåt hyfsat diskret som passar ihop med tex espressomaskinen som är svart/matt silvergrå? (Undrar om maken inser att detta kommer att innebära att jag behöver pimpa upp micron och vattenkokaren också... och kanske tom byta ut hela köksinredningen inklusive nya vitvaror?)

min tröja är blöt på axeln

sonen fick sina vaccinationssprutor idag och har gråtit sen klockan 11, med undantag av de 2x30 minuter som han sovit - av utmattning?!

hur tröstar man nån som för första gången i sitt liv fått upp ögonen för att livet faktiskt kan göra ont ibland?

en småbarnsmammas funderingar

En bäbis ska ha fem AD-droppar om dagen, i två år enligt flaskan. Nya rön visar dock att bäbisar bara ska ha D-droppar, men det gick inte att få tag i än enligt BVC. So far so good. Vi har de oljebaserade dropparna hemma. De är en aning trögflytande, och då uppstår ju funderingen: hur gör man för att få en liten nyfödd bäbis att förstå att han ska slicka av alla dropparna på silikonskeden? Det blir alltid en liten film av AD-droppar kvar. (fast jag är lite imponerad av bäbisen som faktskt redan från början verkade förstå konceptet med att en sked som stoppas in i munnen ska slickas av och inte omedelbart spottas ut) Borde jag försöka droppa dropparna rakt in i munnen på bäbisen som slingrar sig som en orm? Eller borde jag ta sex droppar i skeden och räkna med att det som är kvar på skeden motsvarar en droppe? Eller ska jag fortsätta som hittills och tänka att det var la inte hela världen, han får ju i sig några droppar i alla fall...

Freudian slip?

Joo, men visst, nog sa Peter Settman "Kärringpriset" och inte "Jerringpriset" på idrottsgalan igår när prisutdelarna skulle kliva in på scenen?

tävling, eller inte...

jag har inbjudningar till Spotify att dela ut, om det råkar vara någon som läser här som inte redan har Spotify men vill ha det... släng in en kommenar vetja. Blir det många som vill ha så lottar jag väl bland kommentarerna, men med tanke på hur många kommenarer jag brukar ha så är ni nog inte så många som ser detta...

och för er som läser här och redan har Spotify: kan ni inte lägga in nån trevlig playlist i kommentarsfältet, så ag får nåt att lyssna på? Hinner ju inte sitta här och lägga upp egna listor... för nu skriker bäbis igen...

Julpyssel

Jag är inte pysslig! Det har jag aldrig varit. Jag har inget som helst tålamod med handarbete och pyssel. Ska jag göra nåt ska det gå snabbt och lätt, annars kan det kvitta. Jag vet att jag är sån, och självkännedom är nåt bra har jag hört. Andra som kan pyssla och handarbeta imponerar på mig, och jag kan bli lite avundsjuk på människor som glatt konstaterar "åh, en sån där kan jag göra själv" om fina och praktiska prylar. Men jag har förlikat mig med att jag inte kan, och jag vet att det inte är nån idé att jag försöker, det blir ju aldrig klart ändå. (kära nån, jag har hållit på att sticka ett par raggsockar i fyra eller om det till och med är fem år..., den ena är klar, den andra har jag kommit två centimeter på. Vem har nån nytta av en raggsocka när man har två fötter?)

Hur kommer det sig då att jag sitter här nu med nån slags jättetjock ståltråd, guldigt spetsband och ett gäng buxbomskvistar? Hur gick det till? För inte var det väl jag, vid mina sinnens fulla bruk, som gick in på Plantagen för att köpa en dörrkrans, och gick ut därifrån utan krans men med övertygelsen: "hmpf, ska det vara såå dyrt med en krans, den såg ju inte så svår ut, en sån kan jag göra själv!"? Nej, nej, det kan inte ha varit jag. Jag skyller allt på bäbisen!!

Jobbar inte folk?!

Det kan kanske tyckas vara en något cynisk fråga i dessa tider när varslen duggar lika tätt som hålen i en golvbrunnssil. Men jag kan ändå inte låta bli att förundras. Sen jag gick på semester med påföljande föräldraledighet har jag uträttat en hel del ärenden både här och där. Jag försöker ju vara lite smart och göra mina ärenden på tider då det borde finnas lediga parkeringsplatser och korta köer. Jag har förväntat mig att trängas endast med rullatorer och andra barnvagnar. Men det är bara att inse att oavsett tid på dagen är det alltid fullt med folk, i vad som i mina ögon ter sig som arbetsför ålder, i shoppingmecka. Återigen måste jag ställa frågan - jobbar inte folk?

Mer om växter

Under helgen satt jag och kikade i en trädgårdsbok vi har. Som tur var regnade det så jag slapp faktiskt gå ut i trädgården... :-) Men i alla fall så läste jag att man ska klippa äppelträd på hösten när de har slutat bära frukt. Eftersom vi plockade in alla äpplen förra helgen borde det ju innebära att det är dags att klippa äppelträdet nu. Det kunde enligt boken gå bra att klippa just äppelträd ända fram till frosten släpper i vår. Och så i morse stod morgontv:n på medan jag åt frukost, och då visades ett reportage från Rosendals trädgård om hur vi ska hantera trädgården inför vintern. "Man ska absolut inte klippa träd och buskar nu, för risken är att frosten kommer innan de öppna såren på grenarna läker och då kommer trädet spricka" (och typ dö, min anm.).

Och då infinner sig ju naturligtvis de stora frågorna: när ska vi klippa äppelträdet? Vem i hela världen kan man lita på? Och vad händer om vi struntar i att klippa äppelträdet och gör det till sommaren istället när vi ser vilka grenar som håller på att brytas av tyngden?

Det här med trädgård är inte riktigt så enkelt som jag hade hoppats...

blomsterakuten

Jag vet att många av er, mina kära läsare, sitter inne med diverse användbara kunskaper. Därför tänker jag nu dela med mig av ett av mina problem, och se om nån av er kan hjälpa mig.

Några av mina krukväxter har nån slags sjukdom (tror jag). Det är på ett par helgröna växter, men nu har det även spridit sig till två av mina orkidéer. De får bruna fläckar på bladen, fast fläckarna sitter liksom utanpå och går att tvätta bort med rinnande vatten (fast de kommer alltid tillbaka). Växterna sockrar sig och det blir kladdigt på både blad och bord/fönsterbräda. Ibland kan man till och med se droppar av seg sockrig vätska. Jag har iakttagit fläckarna, men har aldrig sett dem röra sig, så jag tror inte att det är ohyra. Fläckarna flyttar inte på sig heller.

Är det nån som vet vad det är? Och vad gör man åt det?

UPPDATERAD:
Jag har googlat massor och kollat bilder och beskrivningar, och det närmaste verkar vara att mina stackars växter har drabbats av sköldlöss. Ingen beskrivning jag läser på nätet stämmer helt och hållet tycker jag, men å andra sidan verkar en universallösning för de flesta växtproblem vara att klippa bort de mest drabbade delarna, och bespruta resten med en blandning av vatten, grönsåpa och t-röd. Det kan ju vara värt ett försök... Hade tänkt använda det knepet på rosenbuskarna ute i somras, men de blommade så fint trots högvis med bladlöss, så jag iddes aldrig... Får se om det funkar på inneväxterna.