Nu måste man väl ändå officiellt kunna säga att sonen går. Han väljer allt oftare att resa sig upp och stappla några steg när han vill förflytta sig. Visst, det har kanske inte varit mer än högst sex steg i sträck, innan han sätter sig ner på huk och återfår balansen innan han reser sig igen, eller om han tar stöd mot en vägg eller stol (eller byxben). Men han går nästan lika ofta som han kryper nu i alla fall när han ska någonstans. Så officiellt säger vi att han gick när han var ett år och en vecka!
Att krypa upp- och nerför en trappa har han gjort obehindrat en längre tid, och bevare oss väl för klättrandet ÖVERALLT. Hur gör man för att ungen INTE ska sitta på köksbordet/diskbänken/spisen/handfatet i badrummet/fönsterbrädan?
Elefanten i rummet
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar