Igelkottarna har det bra. När de rullar ihop sig till en taggig boll får de vara ifred.

Ur led är tiden

Nu är det nog dags att sätta stopp. Slänga kalendern, säga nej till allt som ska bokas. Jag är trött på att aldrig ha tid. Att varje dag tänka "om jag kommer iväg till jobbet då, så kan jag gå hem då, och då hinner jag stanna till där på vägen för att fixa det och det innan det är dags att göra det". Jag vill hinna leva i nuet! Och nej, det är inte jobbet som är för stressigt och tar för mycket tid. Det är allt annat som ska göras också.

Jag vill gå in i teboden och känna alla dofterna och stå i kö och vänta på att bli expedierad.
Jag vill inte springa in på Willys på vägen för att köpa tråkiga tepåsar.
Jag vill åka till fiskaffären i Tannefors och köpa grillspett där man själv får välja ut vilka fisksorter man vill ha på spetten.
Jag vill inte springa in på Willys på vägen för att köpa alaska pollock i fyrkant.
Jag vill ligga på en filt på en gräsmatta (helst i min egen trädgård, men då måste jag hinna gå på husvisningar och köpa hus först) och läsa böcker en hel helg.
Jag vill inte stressa hem från jobbet för att packa och sätta mig i bilen och köra 30 mil varje fredag.
Jag vill gå på fin restaurang och äta trerätters som jobbet betalar (jo, faktiskt, nån slags kompensation för nåt projekt).
Jag vill inte titta i kalendern och konstatera att första kvällen som jag och M har ledigt tillsammans då det skulle passa att gå ut och käka är om två månader! (Och jag vill inte springa in på Willys på vägen och köpa burksoppa bara för att det går snabbt att värma)


Men ikväll vankas det i alla fall pizza och bubbel när jag väl lyckas komma ifrån jobbet. Och snart är det sommar och semester. Tjolahopp!

Kebab

Det var väl det jag visste! Det är flera år sen jag åt kebab sist, och med tanke på det här är det nog säkrast att hålla sig ifrån kebaben även fortsättningsvis!

Japanska kejsaren

Hur funkar det egentligen med japanska kejsarparets utlandsresor? De sa på tv att kejsarparet endast gör två utlandsresor per år. Hur kommer det då sig att de åker till Sverige och lyckas tajma in Linnéfirandet? Satt kejsaren i Japan och tänkte "jag trivs bäst i Sverige där jag kan få lukta på blommorna - jag vill fira Carl von Linnés födelsedag"? Hur långt i förväg planeras sånt där? Var det det svenska hovet som tyckte att det var dags att bjuda hit japanerna? Bjöd de in till Linnéfirandet, eller bjöd de in till Sverige och det passade kejsaren att komma i slutet av maj och då blev Linnéfirandet en efterkonstruktion? Eller hur gick det till?

"Hej, det är Carl Gustaf. Skulle det inte vara trevligt att träffas, gamle gosse?"
"Jo, visst, det vore kul. Vi kan komma till Sverige. Vi har ju inte varit där på 100 år."
"Ja, men lysande. Kom i höst då, så kan vi käka surströmming tillsammans."
"Nja, i höst ska vi till Långtbortistan där vi inte heller har varit på 100 år"
"Ok, men jul då? Julskinka och must borde ni inte missa."
"Nej, men till jul... då är ju risken stor att vi redan har hunnit åka utomlands två gånger. Vi åker inte fler gånger per kalenderår!"
"Nähej... då får vi ta det i vår kanske. När skulle det passa? Över påsken?"
"Nja, då har ni lite trist väder, kanske. Hur ser det ut i maj?"
"Jo... det går bra. Fast då har vi ingen särskild anledning att fira..."
"hmm... det kan ju vara ett problem. Googla lite. Alltid har det väl hänt nåt halvviktigt i slutet av maj i Sveriges historia"
"jo, kolla! Carl von Linné föddes, eller dog, eller nåt i slutet av maj. Det ska de visst fira vid Linnémuséet i Uppsala"
"Vem sa du?"
"Linné... äsch, låtsas att ni gillar blommor så säger vi att det är anledningen att ni kommer, så blir det inga problem med apanaget. "

Nattning av vuxna

(eller: "Världens bästa sambo!")

Jag: babbel, babbel, babbel...
Han: Är du pigg?!
Jag: Ja...
Han: Men du ska ju sova nu!
Jag: Mmmm... (paus) kan inte du berätta nåt tråkigt så jag blir sömnig?
Han: *suck* Jo, jag läste i en pokerkrönika av Dan Glimne bla bla heads up bla bla kåk bla fyrtal...
Jag: zzzzznaaark

Aldrig får man vara i fred

Herr J och jag tar med kaffekoppen till uteplatsen och jobbflyktar.
Det blåser så vi sätter oss i ett annat hörn än vi brukar.
Herr E kommer ut "jasså, erat team har mycket att göra nu ser jag..."
Herr J knackar på fönstret "jobba, sa ja!"
Herr L går förbi i korridoren innan för fönstret och pekar på oss.

Fel hörn för jobbflykt!

Jag blir galen...

...på folk som alltid pratar i munnen på andra, som ideligen avbryter andra för att framhäva sin egen synpunkt och vägrar lyssna på andra.
Galen.
Just så.

Jodå, jag med

Read my VisualDNA™ Get your own VisualDNA™

Hur man chefar på distans

"Jobbar hemifrån torsdag.
Ring & maila"

Så står det på en lapp på chefens dörr.

Jovars, ringa och mejla är väl en slags sammanfattning av vad vårt dagliga arbete går ut på. Skönt med klara direktiv!

Hungrig!

Det är hål i magen!
Fyller på med thé och kaffe, och till och med ett äpple men det hjälper inte.
Och lunchrestaurangen öppnar inte förrän om en halvtimme.

Kylen är full med chokladbollar och punchrullar, och frysen fylld med glasspinnar.

Tack och lov att jag är med i antisnaskdealen på jobbet!

Brandlarm

Ilsken, elak ringsignal. Sitter klockan ovanför mitt skrivbord?
Det är nog övning. Alla går ut.
Det är kallt. Det ena sämre skämtet efter det andra dras. (Bara elden tar sig blir det varmt! Var det en felrapport som eskalerades till riktigt Hot?)
Plötsligt kommer brandbilen. De rusar in. Det är nog inte övning!
Den uppsluppna stämningen dämpas något och alla sträcker på halsarna för att se vad som händer där bort vid brandbilarna.

Det var ingen övning. Men det var ingen brand heller. "Bara" en gasläcka på översta våningen.

Det är ju det jag alltid har sagt!

Spindlar är fruktansvärt äckliga! Jag har ju alltid varit rädd för att de skulle krypa in genom örat eller näsan och bosätta sig. Och alla har sagt åt mig att jag är fånig, det kunde omöjligt hända. Men nu har det faktiskt hänt!!! Ja ja, visst, allt man läser i tidningen måste inte vara sant, men i alla fall! Jag tänker fortsätta tycka att spindlar är extremt otrevliga att ha för nära! Usch, jag får rysningar bara jag tänker på att ha en spindel i ansiktet... Huvva!

Nu vet vi vart det smakar bäst!

Brittiska The tea council (bara en sån sak! Helt underbart typiskt engelskt...) har utsett Englands bästa tesalonger skriver Svd.se. Vad vore livet utan en kanna te då och då?

Teaterbesök

Igår hamnade jag på östgötateatern på en Shakespeareföreställning. Vi såg Trettondagsafton.

Det är helt fantastiskt egentligen hur aktuell en pjäs som skrevs för flera hundra (!) år sen kan vara idag! Trettondagsafton är som en sitcom - ja, faktiskt, jag associerade till Vänner flera gånger under föreställningens lopp! Trettondagsafton handlar om kärlek och intriger. Hur kul som helst! Rekommenderar alla varmt att gå och se den!

Tror att det var en gymnasieklass där igår kväll också. Bredvid mig satt en tonårskille som inte verkade helt bekväm i rollen som teaterpublik. Han suckade, bytte ställning i stolen var tredje minut, viskade lite med sin kompis på andra sidan. Var lite störande med andra ord. Fast efter en timme hände nåt. Helt plötsligt blev han stilla, började engagera sig i teatern och skrattade, utan att titta på sin kompis först för att få bekräftelse på att det var ok. Sånt är roligt! Visst hann jag bli lite irriterad på att han störde i början, men han hade nog inte varit på så många teaterföreställningar i sitt liv så man måste ju få lära sig. Nästa gång kanske han vågar slappna av och flyta in i föreställningen på en gång!

Nordeamejl

Tittade för en gångs skull i spamfoldern på min slaskmejladress. 667 olästa mejl. 20-25 % av all spam från mars-april var från Nordea. Går någon på det där fortfarande? "Information tekniska serviceavdelning. Mjukvaran måste uppdatera. Kör bifogade filen." Meh, hallå??!!

Resten hade rubriker i stil med "Hi, it's Donovan". Vilken Donovan? Varför skulle jag vilja läsa nåt från Donovan?

Trött.

morgonunderhållning

Inne i omklädningsrummet på jobbet. Papperstunna väggar in till herrarnas. Någon på andra sidan duschar. "tomorrow... na na na na na... forever... la la la la". Så underbart roligt!

Kände intensivt för att stanna kvar och vänta tills denne någon kom ut bara för att få se vem som inte kunde sjunga...