Det här med att blogga

Hittade alldeles nyss en ny blogg som jag inte varit inne på förut. Ketchupmamman. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen åt några av inläggen när jag "läste ikapp".

Och så tänker jag, att så där borde det ju vara. Tänk vad kul det skulle vara om någon skrattade åt min blogg. Jag vet att det faktiskt hände nån gång i urminnes tider när jag lyckades få till några inspirerade inlägg. Men som min blogg har sett ut på sistone med allt innehållslösare inlägg så förstår jag ju att ingen skrattar. Om nån får tårar i ögonen så är det nog snarare för att det är lite sorgligt att jag fortfarande håller på. Det är lite så där som när farfar blir för gammal för att köra bil bra men ändå vägrar sluta... Kanske är det dags att inse faktum och lägga ner helt enkelt. Trots att det är lite som ett gift, det är svårt att sluta också. Jaja, vi får väl se hur det blir. Hur som helst är Ketchupmamman inspirerande läsning!

Den fria viljan

För ett par dagar sen såg jag en dokumentär på tv. Den handlade om huruvida vi människor har en fri vilja eller ej. Forskarna hävdade att hjärnan fattar beslut långt innan vi själva är medvetna om besluten. Skeptiker som jag är hittade jag så klart diverse invändningar mot hur testerna var genomförda, hur stort forskningsunderlaget var, och om slutsatserna egentligen var vetenskapligt belagda eller mer spekulativa och så vidare. Det må vara hur det vill med det. Idag har mina egna empiriska studier visat att min hjärna faktiskt fattat beslut åt mig långt innan jag var medveten om det.

Om ni har läst min blogg så vet ni att jag antog en utmaning för några dagar sen att inte äta sött, snask och snacks. Idag har jag en sån där dag när allt bara går fel, och jag har varit arg i flera omgångar (både på andra och mig själv!), och det är helt enkelt en dålig dag. Alldeles nyss tänkte jag "nä, nu skiter jag i den där utmaningen. Nu går jag till kiosken och köper choklad!" - typiskt tröstätebehaviour.

Nåväl. Jag rotade runt i väskan efter plånboken. Rotade en stund till. Och slet till slut ur alla grejerna men hittade ändå inte plånboken. Ringde hem, och jodå, den ligger kvar hemma.

Min hjärna bestämde alltså redan i morse att jag inte skulle ha några pengar med mig idag! Det går ju inte att köpa godis utan pengar. Visste min hjärna redan i morse att jag skulle bli sugen på att gå till kiosken? Tål att tänkas på!

Svara på enkät

Fick ett mejl med erbjudandet att svara på en enkät och få möjligheten att vinna något av följande:

* en unik språkkurs där vinnaren får 10 privatlektioner live online med en lärare i valfritt språk. Vinsten presenteras av Universum i samarbete med Myngle, den globala marknadsplatsen för språkundervisning via Internet.
* ett resepresentkort på 5000 SEK. New York, Barcelona, Paris eller London - var vill du helst åka?
* fem laptopväskor och tjugo iPod-fodral från Golla
* ett livsstilscoachingprogram med Emma Pihl under 3 månader med en unik möjlighet att utvecklas och komma framåt i livet
* fyra inspirerande böcker av Emma Pihl
* tre karriärcoachingtillfällen med en certifierad coach från Danish Coaching Institute
* tre upplevelsepresentkort från Box Experience till ett värde av 395 SEK styck
* fem lyxiga frukostar för 2 personer på valfritt Elite hotell i Sverige
* en snabbkurs i jobbsök och intervjuteknik med rekryteringskonsulter på Propell
* femhundra böcker från adlibris.com
* tjugo premiummedlemskap i shortcut.nu
* en kvällsbiljett för dig och en vän till karriäreventet Karriärval

Och jag vet inte vad jag ska tycka om att det enda jag vill vinna av det där är böcker från Adlibris eller frukost på Elite hotell...

Kaffe med dopp

På lunchen idag läste en kollega högt ur tidningen om en man som fyllde år och som skulle fira sin födelsedag i hemmet med "kaffe med dopp". Och sen började vi diskutera att uttrycket kaffe med dopp känns ganska ovanligt idag när man snarare pratar om fika till höger och vänster. Det är ju nästan lite sorgligt om uttrycket skulle försvinna ur det svenska språket, så nästa fredag bjuder vi in till "fredagskaffe med dopp" på kontoret!

Ordet fika kan härledas ända till 1700-talet då månsingen var utbredd (enligt Nationalencyklopedin) (jag trodde att det var en typ av sotarslang, men tydligen kommer det från västgötaknallarna... så kan det vara!) och enligt wikipedia finns det belagt i svenskan sedan 1910. Ordet fika är ju ett mycket användbart ord som nog omfattar lite mer än bara kaffe med dopp, men det ena behöver ju inte utesluta det andra!

Och nu är det nog dags för lite kaffe, utan dopp.

Att folk bara orkar!

Gång på gång läser jag på webbforum, insändare i olika tidningar och jag vet inte allt, att det finns någon som är väldigt upprörd över hur andra har det och hur andra gör. Gång på gång blir jag lika fascinerad.

Senast var igår i nån föräldratidning, tror det var Vi Föräldrar, men det kan kvitta exakt vilken tidning, fenomenet finns på betydligt fler ställen. Men där fanns i alla fall en insändare. Det var en tjej/kvinna som med en ilsken ton förfasade sig över alla föräldrar som "väljer att skaffa barn nummer två så nära inpå ettan som 1,5-2 år" (det var i Vi Föräldrar, jag var tvungen att leta upp tidningen för att vara säker på att citera korrekt). Och så fortsätter insändaren i samma stil, och hon själv minsann är så duktig som väntar tills första barnet är 3-4 år innan hon skaffar nummer två.

Hur orkar hon? Varför ödsla tid på att ilskna till över hur andra familjer väljer att göra? Hon får jättegärna vänta 3-4 år med tvåan för min del, och vill nån "skaffa" (jag hatar det uttrycket när det handlar om barn!!!) ett syskon om så bara efter ett halvår så får de det för mig, de gör förmodligen det de anser vara bäst för sin familj.

Flera gånger har jag läst på forum, till exempel Familjeliv.se, hur folk debatterar olika aspekter av barnuppfostran, och där det kan bli läskigt aggressivt om någon dyker in med en helt avvikande åsikt.

Jag tycker absolut att man kan diskutera saker, men jag tycker att man ska ha en ödmjukhet och respekt inför att vi alla är olika individer och att det faktiskt kan vara så att olika saker är bäst för olika personer. Gör som du själv vill och tycker är bäst och strunta i vad andra säger och gör. Men jag fascineras om och om igen av hur upprörda folk kan bli i dessa sammanhang. Hur orkar de?

I ett avsnitt av Grannfejden som jag såg för några veckor sedan konstaterade Jonas Gåde nåt i stil med "såna här konflikter uppstår när folk har för mycket tid som de inte vet vad de ska göra med" om jag nu minns rätt hur han uttryckte det... Och det är väl kanske samma sak med ilskna insändare och inlägg på forum... de har för mycket tid och hinner bli arga.

Och nu har inte jag mer tid att sitta här och uppröras över hur upprörda folk kan bli... :-) Ut i solen och njut av livet, vänner!

Ja, men nu får det vara nog!!

Där satt jag igår och kikade ut genom fönstret och såg alla vissna blomsterstjälkar som borde ha rensats bort i höstas (men det var en mage ivägen då) och tänkte: om det blir lite sol så ska jag gå ut och pyssla lite i trädgården så det blir plats för alla nya blommor som vill upp. Krokus och snödroppar har vi gott om redan, men de andra blommorna vill också få plats. Och så plantera lite morotsfrön och annat, fast det kommer väl ändå lite längre fram i vår. Men rensa bort det gamla är det dags för nu.

Och idag tittar jag ut genom fönstret och ser inga vissna blomsterstjälkar som borde rensas bort. Är det då nån som har rensat i vår trädgård?

Nej.

Allt det vissna är gömt under ett snötäcke.

Men alltså, allvarligt, det är NOG med snö nu!!

Är jag lite gay eller?

Läser om Gaygalan i morgontidningen.

Årets artist: Amanda Jenssen - I like!
Årets Svenska Låt: ”Empty Room” Sanna Nielsen - bra låt!
Årets Utländska Låt: ”I Kissed a Girl” Katy Perry - också bra låt!
Årets Genombrott: Björn Gustafsson - Kul kille
Årets Film: Patrik 1,5 - Bra film
Årets TV-program: ”Bonde söker fru” - jag såg nog alla avsnitt...

Betyder det att jag har lite gayig smak kanske... eller är det egentligen ingen skillnad på gay och straight när det kommer till musik, film och tv?

en småbarnsmammas funderingar

En bäbis ska ha fem AD-droppar om dagen, i två år enligt flaskan. Nya rön visar dock att bäbisar bara ska ha D-droppar, men det gick inte att få tag i än enligt BVC. So far so good. Vi har de oljebaserade dropparna hemma. De är en aning trögflytande, och då uppstår ju funderingen: hur gör man för att få en liten nyfödd bäbis att förstå att han ska slicka av alla dropparna på silikonskeden? Det blir alltid en liten film av AD-droppar kvar. (fast jag är lite imponerad av bäbisen som faktskt redan från början verkade förstå konceptet med att en sked som stoppas in i munnen ska slickas av och inte omedelbart spottas ut) Borde jag försöka droppa dropparna rakt in i munnen på bäbisen som slingrar sig som en orm? Eller borde jag ta sex droppar i skeden och räkna med att det som är kvar på skeden motsvarar en droppe? Eller ska jag fortsätta som hittills och tänka att det var la inte hela världen, han får ju i sig några droppar i alla fall...

Kommentarer

Ibland tycker jag att det är allt för trist när jag skriver inlägg efter inlägg och så är det ingen som kommenterar det jag skriver. Då brukar jag fundera över om jag inte ska lägga av helt och hållet. Men sen ibland skriver jag nåt som jag får kommentarer på och då blir jag alldeles varm i magen och lycklig! Jag har kommunicerat!

Sen läser jag en hel del bloggar också, och jag är väl inte den flitigaste personen att kommentera där jag läser heller, så no blame no shame, men ibland skriver jag kommentarer. Och så blir jag beklämd när jag läser en del kommentarer som andra får på det de skriver. Det händer allt för ofta att folk (oftast anonyma) skriver "du är dum i huvudet", "du är så elak så människor som du borde få spöstraff" och andra elaka kränkande kommentarer. Missförstå mig inte, jag tycker definitivt inte att alla kommentarer måste vara gulliga och hålla med, det är fritt fram att ha en annan åsikt som man vill föra fram. Det jag menar är att man ska föra fram den åsikten, inte gå till personangrepp. Det är ju fullständigt frivilligt att läsa en blogg. Om man inte gillar det man läser kan man väl klicka sig därifrån? Eller? Det någon skriver i sin blogg får ju stå för den personen, sen kan man tycka att den har rätt eller fel, men bara för att man tycker att den har fel är den väl inte mindre värd som person?

Kanske är det helt enkelt så att jag borde vara glad för att jag inte får så många kommentarer, för än så länge har jag ju varit förskonad från elaka påhopp i alla fall.

Husvagnar!

Ja, jag erkänner. Jag kan bli lite lätt trött och irriterad när jag är ute och kör bil och hamnar bakom en husvagn som kör långsamt på en krokig skogsväg där det är svårt att köra om. Men jag blir nästan mer irriterad på husvagnar som ligger i 110-120 på motorvägen och vinglar fram och tillbaka som bara den. Fattar de inte att det är farligt?! Fattar de inte att hastighetsbegränsningen är satt till max 80 km/h för bilar med släp av en anledning? Så sent som bara häromdagen blev JAG omkörd på E4:an (jag hade farthållaren ikopplad på 110km/h) av en bil med husvagn. Som vinglade. Som gjorde att jag höll mig en bit utåt vägrenen för att inte få en smäll av den framrusande husvagnen. Man kan väl ändå inte glömma bort att man har en husvagn bakom bilen?

För inte alltför länge sen passerade jag (i motsatt körriktning) en olycka där en husvagn låg på sidan tvärs över båda filerna på motorvägen. Jag slår vad om att de inte hade hållit 80 km/h. Nästan så jag tycker det var rätt åt pappan (som jag med mina fördomar utgår från att det var som körde. han stod på förarsidan) (och till saken hör att personerna såg oskadda ut. Bilen hade fått nån liten buckla, men själva husvagnen var kaffeved) men stackars barn! Där trodde de att de skulle få åka på mysig campingsemester och bada och ha roligt, men pappa måste köra för fort så allt gick åt pipsvängen.

Gott folk, håll hastighetsbegränsningarna på vägarna! Och framför allt håll avståndet! :-)

Appropå gårdagens inlägg...

Tänk om Zlatan skulle ha sagt till Lagerbäck "nej jag vill inte spela mot Ryssland, jag ska fika..."

Konstigt

En kollega gick just på semester. "Då ses vi i slutet av augusti då" var hans käcka kommentar... och ja, det gör vi.

Först har han semester, och när han kommer tillbaka gå jag på semester, och sen när jag kommer tillbaka ska han vara pappaledig några veckor också.

Så kan det gå. Det känns lite... underligt.

Energi

Läste på yoghurtpaketet vid frukosten i morse om energigivare. Det är människor som sprider energi omkring sig, som man blir glad och uppiggad av att umgås med. Jag är tacksam över att jag känner flera sådana människor!

Sen finns ju motsatsen också, dvs människor som är som energitjuvar och dränerar en på kraft. Jag känner några sådana också. De är jätteroliga att umgås med - en stund. Sen tar energin slut och jag vill bara gå in i ett tomt mörkt rum och gömma mig för att återfå kraften.

Jag hoppas verkligen att jag oftare uppfattas som en energigivare än en energitjuv, men förmodligen är jag oftast ett avpolariserat fält som varken ger eller tar... På yoghurtförpackningen stod det att det som starkast kännetecknade energigivarna var en positiv attityd och att de visar intresse för andra snarare än framhäver sig själva och sina egna problem.

Så där har vi lite mogonvisdom. Idag ska jag försöka vara positiv i alla lägen, och visa intresse för mina medmänniskor! Vi får väl se hur det går... :-)

UPPDATERAD:
Det gick jättedåligt på morgonfikat... de pratar ju BARA hockey. Jag hatar hockey. Jag trodde hockeyn var slut i och med att Jönköping vann elitserien, men icke. Jag gick därifrån. Nya tag!

Klimatsmart?

Bilden lånad från Greenpeace.

Lastbil efter lastbil åker från de svenska bryggerierna, med flaket fyllt av svenskt öl, ner till gränsbutikerna i Puttgarden och Rostock och vem vet var. Sen sätter svenskarna sig i varsin bil och åker till gränsbutikerna i Puttgarden och Rostock och vem vet var, och lastar bilen full med svenskt öl och kör hem igen. Hur stora koldioxidutsläpp får vi då på grund av den höga alkoholskatten i Sverige?

Det ovan nämnda är förmodligen relativt ointressant sett ur ett globalt perspektiv, men värre är då alla dessa kolkraftverk som finns runt om i världen. Kina är kanske värst, men det finns alltför många kolkraftverk som spyr ut koldioxid och rökgaser även i Europa. Och i Sverige avvecklar vi fullt fungerande kärnkraftverk som är jämförelsevis rena och har minimal inverkan på växthuseffekten för att istället importera energi från dessa smutsiga klimatdödande kolkraftverk i Tyskland och Danmark. Hur klimatsmart är det?

film

Jag är egentligen inget fan av stora galor, överhuvudtaget. Men ikväll är det Guldbaggegalan (visas i Svt kl 20:00). Ska jag titta? Jag vet inte. Antagligen zappar jag in nån gång ibland under kvällens gång. (hörde uttrycket "homo zappiens" i helgen, myntat av Jan Svärdhagen. Det kanske är ett gammalt uttryck, men det var nytt för mig! Jag är en homo zappien!). Det som är intressant med filmgalor tycker jag är att det oftast är samma tre filmer som är nominerade i olika kategorier, och det är ju en signal om att det är tre filmer man "borde" se. Jag som aldrig går på bio behöver lite hjälp med att komma på vilka filmer jag ska hyra, köpa eller ladda hem. Jag har uppenbarligen missat Leo, Darling och så den där Roy Andersson filmen under 2007. Fast i år har jag i alla fall hört talas om filmerna.

Nån som har sett nån av dem? Är de bra?

Vasaloppet i farozonen?!

Det är inte lätt för vasaloppsledningen. Å ena sidan är det nästan varje år rubriker om brist på snö pga att det blir varmare och varmare (klimatförändringar), och å andra sidan riskerar de snart (om beslutet går igenom) att behöva ställa in för att det är för kallt, enligt Aftonbladet.

Det är tydligen inte särskilt stor temperaturvariation som är tillåten för att Vasaloppet ska bli av! Undrar hur kallt det var den dag Gustav Vasa skidade det allra första vasaloppet...

Am I an alien?

För några veckor sedan fick jag en ansiktsbehandling på salong (present). Jag gick dit i tron att jag skulle få en avkopplande stund där jag skulle känna mig lyxigt ompysslad. Det började bra. Jag fick ta på mig en morgonrock, och sen blev jag invirad i mjuka frottéhanddukar. Ordentligt invirad. Sådär så att jag inte kunde röra mig. Sen tittade tjejen som skulle ge mig behandlingen på mitt ansikte med lätt oroad min.
Hon: Du har känslig hy.
Jag: Ja... jo...
Hon: Hur ofta använder du ansiktspeeling?
Jag: ehhh... i princip aldrig...
Hon: (förskräckt utrop, uppspärrade ögon) Det måste du göra! En gång i veckan ska du göra ansiktspeeling!
Hon: (igen) vilket märke har du på dina ansiktsprodukter? (något oroat tonfall)
Jag: (lite stolt, för jag har ju trots allt både en nattkräm och en dagkräm (båda presenter) som är "rena" ansiktskrämer,och köpte dessutom i somras ett ögonmakeupkit på taxfreen där det fanns ögonmakeup remover PLUS en speciell ögonkräm. Jag är safe, tänkte jag glatt. Ack så fel jag hade.) Det är märke x, y och z.
Hon: (stelnar till och slutar smeta in mitt ansikte med vad det nu var) Du kan inte ha olika märken! Du måste ha samma märke! Och de märken du har är inte bra! (och så gick hon på om parfymer och alkoholer och avsaknad av vitaminer och enzymer, och för mycket vatten och hjälp!!)

Och så där fortsatte det under hela behandlingen. Givetvis ville hon sälja sina egna underbara perfekta produkter efteråt, i ett litet nätt kit för ett par tusenlappar. Det var säkert jättebra krämer, men de passade inte min plånbok. Skamset gick jag därifrån efteråt och tänkte "tack och lov att jag inte berättade att det faktiskt händer att jag använder min vanliga hudlotion även i ansiktet då och då..."

Och nu för ett par dagar sen kände jag mig återigen som en alien. Ska på 25-årsfest i helgen hemma i lägenheten hos hon som fyller år. Tänkte ha en svart enkel klänning (som jag även har til jobbet ibland, nothing fancy) men tänkte skoja till det lite med lite roliga strumpor. Jag gick in på twilfit som råkade vara närmaste affär där jag vet att det finns strumpor, och framförde mitt ärende till den hjälpsamma expediten.
Hon: Vad ska du ha för skor till klänningen?
Jag: Tja, går väl dit i mina stövlar, men det är ju en opretentiös fest hemma hos Lotta i hennes lägenhet, så inne har jag ju inga skor på mig.
Hon: Inga skor?!
Jag: Neeej... du vet, det är lite förfeststuk, avslappnat, kanske uppkrupet i soffan... det är ju ingen som kommer att gå omkring med skor i hennes lilla lägenhet. Inte den typen av fest.
Hon: (igen, fast med lite mer upprört tonfall) Inga skor!!!?
Jag: Nej. (ser på expediten att hon önskar att hon befann sig på sin kafferast och slapp hantera såna här omöjliga kunder som inte förstår att man helt enkelt måste ha skor på fötterna om man köper strumpor av henne, annars är man inte värd att vara hennes kund)
Jag: Tänker mig kanske nåt i svart eller mörkgrått, kanske med glans eller glitter... Har ni nåt sånt.
Hon: (visar tydligt att hon har gett upp allt hopp om den lilla mask jag är) Det hänger på hyllan därborta.

Jag är en J-person!

Har nyligen varit på kurs där vi bland annat fick göra ett personlighetstest. Jätteskojigt! Det var ett stort antal faktorer som mättes och värderades vilket gav ett ganska komplext svar, men just nu tänker jag fokusera på att jag är en J-personlighet. Motsatsen till en J-personlighet är en P-personlighet. Min man är en typisk P. Kursledaren gav ett exempel för att belysa skillnaderna mellan J och P.

När en J-person ska handla mat börjar J:et med att gå igenom kylskåp och skafferi. Han/hon planerar veckans matsedel (åtminstone på ett ungefär) och skriver noggrant ner allt som behöver inhandlas för att matsedeln ska kunna hållas. Dessutom tänker J:et igenom eventuella avvikelser som kan inträffa vilket kan innebära att det behöver finnas bullar i frysen och ett kakpaket i skafferiet eftersom man aldrig kan vara säker på att det inte dyker upp någon oväntad besökare. Därefter skriver J:et om listan och grupperar den efter livsmedelstyp, och helst även i den ordning livsmedlen är placerade i butiken. Sen åker J:et till affären och handlar det som står på listan. Välplanerad ordning och reda.

När en P-person ska handla så går P:et till affären. P:et börjar fundera när P:et kommer in i butiken på vad som ska handlas. Vad finns det? Vad ser gott ut? P:et funderar ut nåt som ser gott ut till kvällen, men kommer inte sällan hem med ytterligare något alternativ, för att till slut kanske ändå gå ut på stan och äta eftersom en kompis ringde och frågade om de skulle hitta på något. Det händer att P:et missar att köpa något livsmedel som kunde vara bra att ha, som exempelvis filmjölk till frukosten, men det löser P:et genom att äta gröt eller mackor istället och går och handlar nästa dag igen. Bekymmerslös spontanitet.

Kursledaren kände inte mig sedan tidigare, men om han hade sagt att det var mig han pratade om att jag inte protesterat. Sanslöst skojigt att jag (och min man) agerar så förutsägbart i enlighet med de personlighetstyper vi är! :-) En intressant aspekt i det hela är att det är de allra flesta individer hittar en partner som har en motsatt bokstavskombination som sig själv (Det finns totalt 4 bokstavspar i olika kombinationer). De andra bokstäverna i min personlighet var inte lika utpräglade så jag har inte analyserat hur mycket jag och min man skiljer oss åt där, men J och P var klockrent! Spännande!

Därom tvista de lärde

Jojo, visst, Twinings Earl Grey på påse är faktiskt helt ok. Om det är bättre än Earl Grey i lösvikt... jag vet faktiskt inte. Får väl göra ett blindtest hemma. Helt solklart är det dock att den allra godaste Earl Gray sorten enligt min smak är Twinings, oavsett om det är lösvikt eller påse. Synd bara att Twinings också är den dyraste sorten i de flesta affärer... Men det får kosta lite när det handlar om kvalitetsnjutning!

Smaken är som baken! Vad tycker du, lösvikt eller påse?

Personal shopper

Jag behöver en personal shopper. Har inga kläder att ta på mig, trots att garderoben knappt går att stänga pga av allt som hänger på galgar där inne. Allt är gammalt, urtvättat, för litet, för stort, fel färg, har inga skor som passar till, och så vidare. Hinner inte handla! Och om jag väl skulle få nån timme över för att gå i affärer vet jag inte var jag ska börja för listan på allt jag känner att jag behöver är milslång. Handla på nätet är inget alternativ, för jag har så konstiga kroppsformer så det som passar i en storlek i en modell funkar inte med samma storlek i en annan modell.

En personal shopper som kan sålla fram ett lagom stort urval så att provningen minimeras efterlyses! Fast jag vill inte betala för det... Hmm, kanske en personal worker som gör mitt jobb medan jag spenderar några timmar i olika butiker skulle vara ännu bättre!