SJ SJ gamle vän...

På lördag ska jag åka tåg. Den som har hängt med länge på min blogg vet att jag inte är särskilt förtjust i sj, men den här gången ska jag på ett sånt där sammanträde igen, och det är inte jag som betalar resan, och vi är några som ska samåka för att kunna planera tillsammans på tåget och jada jada... så det blir tåg.

Faktum är att denna gång ser jag faktiskt lite fram emot hemresan - då ska jag åka ensam! 1 timme och 40 minuter bara JAG! Jag och en bok, ett gäng mp3:or, och kanske en kopp kaffe från restaurangvagnen. Och sen får Magdalena Ribbing säga vad hon vill om Jag-fixeringen i dagens samhälle. Jag ska sitta stilla, ensam, i 1 timme och 40 minuter och bara bry mig om mig själv! Fattar ni hur det känns för en småbarnsmamma?!

Längtan

Om en vecka sitter jag på en solig balkong i värmen på Teneriffa och bara njuter.

Jag ska sova länge på morgnarna - så länge som sonen tillåter i alla fall.

Jag ska äta långa frukostar.

Jag ska leka på stranden och vid poolen.

Jag ska åka på utflykter.

Jag ska sitta.

Jag ska gå långa promenader med sonen i vagnen.

Jag ska dricka kaffe på uteserveringar.

Jag ska läsa bok.

Jag ska äta paella och mycket fisk och skaldjur, och dricka lite vin ibland.

Att möta en kändis

Igår åkte vi tåg, jag och sonen. I Örebro klev det på två killar med baggyjeans, skägg och dreads. De satte sig mittemot oss. Albin stirrade lite innan han kastade nappen på dem. De smålog och lämnade tillbaks den. Sen tappade Albin nallen, de plockade upp den från golvet. Sen viftade han med nappflaskan så det skvätte överallt. Sen kom det en ung, smal tjej och frågade lite nervöst om den ena kunde skriva en autograf på hennes cd. Jag sneglade lite och försökte läsa upp och ner vad det stod för artistnamn. Promoe stod det.

När jag kom hem googlade jag.

In i dimman

Bokstavligt talat. Jag övernattade på landet i natt, och när jag körde in till jobbet gick det knappt att se mer än 100 meter framför sig. Lite småläskigt att köra ensam i den vita tjockan på halvokända vägar där jag vet att det springer både älgar och rådjur... men det gick bra.

Husvagnar!

Ja, jag erkänner. Jag kan bli lite lätt trött och irriterad när jag är ute och kör bil och hamnar bakom en husvagn som kör långsamt på en krokig skogsväg där det är svårt att köra om. Men jag blir nästan mer irriterad på husvagnar som ligger i 110-120 på motorvägen och vinglar fram och tillbaka som bara den. Fattar de inte att det är farligt?! Fattar de inte att hastighetsbegränsningen är satt till max 80 km/h för bilar med släp av en anledning? Så sent som bara häromdagen blev JAG omkörd på E4:an (jag hade farthållaren ikopplad på 110km/h) av en bil med husvagn. Som vinglade. Som gjorde att jag höll mig en bit utåt vägrenen för att inte få en smäll av den framrusande husvagnen. Man kan väl ändå inte glömma bort att man har en husvagn bakom bilen?

För inte alltför länge sen passerade jag (i motsatt körriktning) en olycka där en husvagn låg på sidan tvärs över båda filerna på motorvägen. Jag slår vad om att de inte hade hållit 80 km/h. Nästan så jag tycker det var rätt åt pappan (som jag med mina fördomar utgår från att det var som körde. han stod på förarsidan) (och till saken hör att personerna såg oskadda ut. Bilen hade fått nån liten buckla, men själva husvagnen var kaffeved) men stackars barn! Där trodde de att de skulle få åka på mysig campingsemester och bada och ha roligt, men pappa måste köra för fort så allt gick åt pipsvängen.

Gott folk, håll hastighetsbegränsningarna på vägarna! Och framför allt håll avståndet! :-)

Hem ljuva hem

Efter att ha tillbringat en halv vecka på ett konferenscenter i mellersta Holland kan jag konstatera att holländarna uppenbarligen aldrig har hört talas om GI. Jag tror aldrig att jag har ätit så dålig mat förut. Det som fanns att få tag i till både frukost och lunch(!!) var vitt fluffigt bröd av rostfralletypen, fast ännu luftigare än vi nånsin kan få tag i i Sverige, utan tillstymmelse till fibrer eller fullkorn över huvudtaget. Det pålägg som var populärast hos holländarna var choklad- eller karamellströssel. Sånt som jag trodde man har på glass om man vill piffa till den med lite extra socker... Om man tittade noga kunde man hitta ett fat med ostskivor som vi svenskar hängav oss åt. Till både frukost OCH lunch.

Jag som har drag av Skalman och har en egen inbyggd mat- och sovklocka hade tack och lov varit förutseende nog att ta med nödproviant i resväskan, så jag hade ett paket knäckebröd, fyra äpplen, en påse nötblandning och en chokladkaka att ta till. Min svenska vänner gladdes åt att jag kunde dela med mig av nödprovianten så att vi överlevde till kvällen. Middagarna var helt ok, förutom att det fortfarande inte fanns en endaste grönsak att äta. (Alla holländska tomater har väl exporterats till Ica Maxi i Sverige...) Fisk och potatis en dag, och kycklinggryta med ananas en annan dag. Dock serverades kycklinggrytan på små kaffeservisasietter... men det gick ju att ta om flera gånger. Jag tog om fyra gånger.

Att sen flyget hem var flera timmar försenat och biljetterna till sista tåget hem på natten var slutsålda förtjänar kanske ett eget blogginlägg... Visste ni att det kostar 220 kronor att åka Arlanda Express från Arlanda in till STockholms central - en resa på 20 minuter. Och sen kan man åka från Stockholms central till Linköping för 218 kronor - en resa på drygt två timmar...