Att möta en kändis

Igår åkte vi tåg, jag och sonen. I Örebro klev det på två killar med baggyjeans, skägg och dreads. De satte sig mittemot oss. Albin stirrade lite innan han kastade nappen på dem. De smålog och lämnade tillbaks den. Sen tappade Albin nallen, de plockade upp den från golvet. Sen viftade han med nappflaskan så det skvätte överallt. Sen kom det en ung, smal tjej och frågade lite nervöst om den ena kunde skriva en autograf på hennes cd. Jag sneglade lite och försökte läsa upp och ner vad det stod för artistnamn. Promoe stod det.

När jag kom hem googlade jag.

Och så händer det IGEN!!!

Jag är ju fullständigt hopplös. Det hände för ett år sen, och man skulle ju kunna tro att jag hade lärt mig nåt vid det här laget, men nääää... jag glömde ringa igår igen. Usch och fy och jättedumt! Min systerson måste tro att jag inte tycker om honom... fast i år har jag i alla fall köpt present, eftersom vi ska ses om ett par veckor. Men jag vet inte... kanske bäst att köpa lite mer och se om jag kan köpa hans kärlek i år igen...

Nu är det ju inte bara min systersons födelsedag jag brukar glömma bort. Jag glömmer de flesta bemärkelsedagarna i släkten, men ibland har jag tur och blir påmind av någon, och ibland råkar jag helt enkelt titta i almanackan och se att jag har skrivit upp det. För nog står det klart och tydligt på gårdagen att det var en födelsedag att uppmärksamma, men vad hjälper det när jag inte läser där??

Jag undrar om det är för att jag inte tycker att min egen födelsedag är nåt att fira, om det är därför jag inte anstränger mig tillräckligt för att fira andras heller?

Spotten

Hade besök nu i helgen och fick lite skäll för att jag, trots att jag har Spotify, inte hade nån vettig playlist att lyssna på. Jag har sagt det förut, jag hinner inte stå här och söka upp låtar och knåpa ihop nån lista. Skicka hit det ni har vet jag! Schnell! Bitte! :-)

Husrivar... nej jag menar husfixaren

I min strävan efter att övertyga maken om att vi behöver ett nytt kök har jag nu kommit till kapitlet "Förstöra altandörr". Jag är själv inte helt säker på hur en trasig altandörr ska bidra till att jag får nytt kök snabbare, men nåt i stil med att om vi ändå måste bygga om runt altandörren så kan vi väl ta köket i samma veva, liksom på köpet??

Sonen hade sovit i sin vagn på altanen, vaknade och pep. Jag skulle öppna altandörren för att hämta in honom. Något tog emot så jag tryckte till lite hårdare eftersom dörren har kärvat lite förut. Kras, bang, ritch, skrap sa dörren och flisorna flög... Men med lite målarfärg och nytt dörrfoder så blir det nog som nytt!

på inköpslistan: sugrör

hade besök av goda vänner för ett tag sen. Vi dukade fram kaffe åt de vuxna, och jag frågar lilltjejen om hon vill ha saft.
hon: vad är det för saft?
jag: öhhh... det är visst jordgubbssaft vi har.
hon: är det röd saft?
jag: ja, det är det.
hon: (eftertänksamt) ja, ok då, men då kan jag ta sugrör också!
jag: nästa gång, vännen, nästa gång.

Dåligt samvete

Det ringde på dörren. Utanför på trappan stod en liten pojke.
Han sa: Hej, jag... ehhh... jag säljer för... ehh... världsnaturfonden.

Och jag sa nej tack, inte idag.

Borde jag springa ut och leta rätt på honom? Han var ju så liten! Och söt! Och jag sa nej?!

Men vem har snott min hjärna?

När jag dukade av bordet efter frukosten idag höll jag på fullt allvar på att ställa in smör och ost i städskåpet. Jag öppnade skåpdörren och stod en stund och tittade vilken hylla som skulle vara mest lämplig att ställa smör och ost på. Jag menar, vem vill INTE ha smör och ost i städskåpet??

Som tur är var maken ute i trädgården redan och slapp se hans fru göra allt för konstiga saker... jag ställde dock slutligen in ost och smör i kylskåpet, som står alldeles bredvid städskåpet.

Världens sämsta moster!

Jag är världens sämsta moster. Min systerson fyllde år igår och jag glömde ringa. Jag tänkte på honom när jag vaknade, men gjorde bedömningen att halv åtta var lite tidigt att ringa en söndagsmorgon även till en barnfamilj, och sen tänkte jag på honom igen på kvällen vid halv tio och då var det ju för sent. :-( Stackars barn som har en sån usel moster.

Det enda jag har att säga till mitt försvar är att jag är urkass på datum. Jag höll på att fira min egna ettåriga bröllopsdag för några veckor sedan, innan jag kom på att det faktiskt var i JULI vi gifte oss... Finns det nån liknande term som dyslexi fast för en sån som jag som har svårt för datum? Eller kallas det bara slarv och dåligt minne?

Jag är världens sämsta moster. (jag får väl köpa hans kärlek med en massa presenter när vi ses nästa gång....)