
...satt jag och Marcus i bilen och pratade. Vi sitter ofta i bilen och pratar, för det mesta på väg till eller från någonting. Men den här gången jag tänker på suckade Marcus lite över att farmor har så svårt att använda sin mobiltelefon. Hon har den ofta med sig, men sällan påslagen, och ofta med urladdat batteri. Då gör den inte så stor nytta.
Vi konstaterade tillsammans att det kanske inte är så konstigt egentligen, för i förhållande till hennes långa liv är ju mobiltelefoner ett nytt påfund. Och vem har inte lite svårt att ta till sig allt nytt?
Håller jag på att bli gammal? Jag lovade mig själv då att försöka hänga med. Vill inte bli en gammal stofil som inte har nån aning om vad "ungdomarna" pratar om. Den här bloggen är väl ett slags försök att hänga med... och med den mobil jag köpte i våras har jag ju upptäckt att det går att surfa och blogga från mobilen, vilket jag är barnsligt förtjust i. Och nu har söta fröken J inbjudit mig till att bli vän med henne på
facebook vilket verkar vara en kul sajt, men jag känner mig hopplöst efter. Det är flera dagar sen jag registrerade konto, men än så länge har jag inte lyckats (prioriterat!) ladda upp ett foto på mig själv, eller skaffa mig mer än två vänner, båda på deras begäran. Pust och puh. Det är inte alltid lätt att hänga med!