26 april 2007

Ärlighet varar längst

Läste i DN om en pojke som fått 100 kr i hittelön för att han lämnat in en upphittad ring till polisen. Bra! Barn som gör sånt bör uppmuntras!

Minns en gång för länge, länge sen, sisådär 25-26 år sen kanske, när jag var på Filipstassmarken (=Filipstads marknad) och hittade pengar. Jag tror nästan att det var två tior, papperstior ni vet, såna som fanns på den gamla goda tiden. Det kan eventuellt ha varit så mycket som en hundralapp, men jag tror inte riktigt det. För mig som var liten var det mycket pengar (till och med en blänkande femkrona från farfar var mycket pengar!) och jag var lite bekymrad över att det inte gick att få tag i den som hade tappat pengarna där på marknaden. Pedagogisk som min mor var tog hon mig med till polisstationen och jag fick redogöra för var pengarna hade hittats och lämna mitt namn och sånt. Ett tag senare kom det ett brev på posten där jag fick meddeladet om att ingen hade kommit till poilsen occh efterfrågat de upphittade pengarna inom stipulerad tid, varför ägandeskapet övergick till upphittaren.

I ärlighetens namn tror jag inte att jag skulle tycka att det var lönt att lämna in tjugo kronor till polisen idag. Framför allt skulle jag aldrig någonsin få för mig att gå till polisen och fråga om de hade fått in två upphittade tior...

1 kommentar:

Anonym sa...

Jodå, tjugo kronor var det, varken mer eller mindre. Fast pengarna var ju värda lite mer då. Det fanns både fem och tioöres godis i kiosken på den tiden. Använder dig som pedagogiskt exempel ibland när vi pratar om rätt och fel i skolan. Så sent som förra veckan faktiskt. Är dock inte säker på att det var på Oxhälja du hittade pengarna. Det var i vilket fall bara ca 100 m från polisstationen, så det var inte särskilt långt att gå.