Det här är min promenadväg till jobbet. Lummigt och grönt. Mötte nyss delar av den trevliga grannfamiljen på väg till dagis/skola/jobb. De påpekade att jag inte har bloggat om att jag börjar jobba nu igen, och det har de ju rätt i. Så då är det väl dags. Idag börjar jag jobba igen. Lämnade en ledsen son i famnen på sin far och traskade iväg. Har tre möten inbokade på förmiddagen. Kan det kallas mjukstart? Nåja, solen strålar från himlen och det är en härligt skön morgonpromenad jag är ute på. När jag kommer fram finns det kaffe!
3 kommentarer:
Ojdå – en spännande alt. jobbig dag som väntar med andra ord. Misstänker att det kändes lite jobbigt att lämna över sonen, men samtidigt så nyttigt för dem att skapa en alldeles egen relation. Skall du jobba 100% direkt, eller börja lägre?
Jag har redan funderat på hur länge jag vill vara mammaledig, men jag har svårt att bestämma mig. Sex månader känns alldeles för kort, åtta månader känns mer rimligt och 10 månader är kanske alldeles perfekt?!
Plutten, var han ledsen? Hoppas att han inte gråter alltför många dagar, då blir det jobbigt för mamma. Skönt för dig att du har lite föräldraledighet kvar till senare.
Karin: tänk att det snart är dags för dig igen! Roligt!
Syster Moster: Han var nog mest lite så där vanligt bäbisledsen, jag tror inte att han riktigt fattade att jag skulle gå hemifrån, men det kändes lite jobbigt ändå så klart. Japp, nu ser jag först fram emot semester om några veckor, och sen föräldraledighet igen om ett halvår. :-)
Skicka en kommentar