Jag är inte pysslig! Det har jag aldrig varit. Jag har inget som helst tålamod med handarbete och pyssel. Ska jag göra nåt ska det gå snabbt och lätt, annars kan det kvitta. Jag vet att jag är sån, och självkännedom är nåt bra har jag hört. Andra som kan pyssla och handarbeta imponerar på mig, och jag kan bli lite avundsjuk på människor som glatt konstaterar "åh, en sån där kan jag göra själv" om fina och praktiska prylar. Men jag har förlikat mig med att jag inte kan, och jag vet att det inte är nån idé att jag försöker, det blir ju aldrig klart ändå. (kära nån, jag har hållit på att sticka ett par raggsockar i fyra eller om det till och med är fem år..., den ena är klar, den andra har jag kommit två centimeter på. Vem har nån nytta av
en raggsocka när man har två fötter?)
Hur kommer det sig då att jag sitter här nu med nån slags jättetjock ståltråd, guldigt spetsband och ett gäng buxbomskvistar? Hur gick det till? För inte var det väl jag, vid mina sinnens fulla bruk, som gick in på Plantagen för att köpa en dörrkrans, och gick ut därifrån utan krans men med övertygelsen: "hmpf, ska det vara såå dyrt med en krans, den såg ju inte så svår ut, en sån kan jag göra själv!"? Nej, nej, det kan inte ha varit jag. Jag skyller allt på bäbisen!!
