Hittade alldeles nyss en ny blogg som jag inte varit inne på förut. Ketchupmamman. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen åt några av inläggen när jag "läste ikapp".
Och så tänker jag, att så där borde det ju vara. Tänk vad kul det skulle vara om någon skrattade åt min blogg. Jag vet att det faktiskt hände nån gång i urminnes tider när jag lyckades få till några inspirerade inlägg. Men som min blogg har sett ut på sistone med allt innehållslösare inlägg så förstår jag ju att ingen skrattar. Om nån får tårar i ögonen så är det nog snarare för att det är lite sorgligt att jag fortfarande håller på. Det är lite så där som när farfar blir för gammal för att köra bil bra men ändå vägrar sluta... Kanske är det dags att inse faktum och lägga ner helt enkelt. Trots att det är lite som ett gift, det är svårt att sluta också. Jaja, vi får väl se hur det blir. Hur som helst är Ketchupmamman inspirerande läsning!
Elefanten i rummet
2 månader sedan
4 kommentarer:
Jag tycker inte alls att du ska sluta! Jag tycker att det är jättetrevligt att gå in och läsa din blogg då och då. Man får lite koll på vad du har för dig och vad du funderar på. Det är ju toppen när vi bor så långt ifrån varandra och inte pratar så ofta. Så jag röstar på att du ska fortsätta! Kram på da
Jag gillar din blogg. Du behöver ju inte skriva så ofta om du inte hittar inspiration. Gör det när du känner för det bara!
Nej, sluta inte! Jag gillar också din blogg jättemycket! :) Allt behöver inte vara "haha" och du har oftast så insiktsfulla funderingar. :)
kram Lotta
Jag instämmer! Det är kul att kika in ibland och läsa om vad du har för dig. Jag röstar också för att du ska fortsätta skriva när du känner för det, bloggen kommer säkert ha många olika former beroende på var du och familjen befinner er i tillvaron :)
Skicka en kommentar