Krismöte

Tre krismöten på en och samma dag om samma problem på jobbet. Det är ju ett under att man hinner jobba och göra nåt mellan mötena... Och idag fortsätter följetongen. Krismöte mellan 9:00 och 10:00. Vi har en arg kund som vi måste få nöjd. Och Chefen börjar prata om kommenderat helgarbete. Av nån anledning dyker såna här stora problem alltid upp i slutet av veckan. Här ska man inte komma och tro att man kan flexa ut lite tidigt på fredag eftermiddag.

Macho

Vad är det med killar och machosporter? Inte nog med att jag har levt med ett skidmonster ett tag, där varje nedfallande snöflingas kvalitet har värderats, temperaturer har jämförts, olika vallasorter prövats, och så tider, tider och tider. Allt inför nedräkningen till Öppet Spår om en och en halv vecka. Det ska bli bättre tid i år har han tänkt än förra årets 7:14:54.

Och igår ringde han och sa "du... nu har jag anmält mig till Stockholm Marathon i sommar." Jag vet ju att han gillar utmaningar så det var ju bara att gratulera. "och företaget sponsrar resa till Göteborgsvarvet, och jag tänkte att en halvmara är väl ganska bra träning inför riktiga maran, så jag anmälde mig till det också".

Jag får väl fortsätta leva med tider, tider, tider och sträckor... Hoppas bara att han har tid över till nåt annat (läs: mig!) under våren än jobb och träning. Fast det är klart att jag är stolt över honom, och jag kommer att stå där vid varje lopp och heja på.

För egen del anser jag att 5 km löpning eller max 10 km skidåkning räcker gott!

Ett smultron

Vid Väsmans strand, nedanför Rooths äng, finns en sten. Den ligger precis där stranden övergår till sjö. Vattnet kluckar lite smått mellan stenarna bredvid. Vinden susar i björkarna som står där bakom med sina vita stammar. Det luktar sött av rödklöver. Långt ute på vattnet blänker det till. Kanske är det en segelbåt. Kanske är det bara solglitter.

Rensning

Tidningen Amelia hade ett reportage om städning och rensning. Det fanns bland annat goda råd till olika typer av människor. Jag tillhör defnitivt den kategorin människor som dels har svårt att komma sig för med att faktiskt börja, och nä jag väl har börjat tar det en evig tid för allt jag hittar är så intressant och spännande.

Häromdagen började jag faktiskt rensa bokhyllan. Och ja, det ligger en hög med böcker på golvet nu, sådana som jag ska göra mig av med (antingen till Myrorna eller till grovsoprummet, Tack för tipset Malin!). Men så började jag bläddra. Jag äger en bok som heter "Öppen bok". Den har hårda pärmar, och på omslaget är den en blomstängel med gulvita blommor - och ett citat av Franz Kafka: "Böcker som gör oss lyckliga, kan vi vid behov skriva själva". Vilket jag har gjort. Jag har samlat dikter och sentenser från kända författare, dikter och verser från vänner (och skrivit en del själv) och även haft den lite som gästbok där vänner och bekanta har skrivit tänkvärda och uppmuntrande saker. Det är som att göra en resa i tiden att läsa och bläddra i boken! Jag köpte den 1992. Det är en helt underbar bok!

Här vill jag dela med mig av en dikt som jag fick i ett brev på posten, då för femton år sen. Sen hörde jag aldrig mer av henne fast jag försökte få tag i henne. Lucia hette hon. Hon var italienska och vi lärde känna varandra på en skrivarkurs i USA.

It feels like
I've just swallowed
a lit cigarette.
There is ash left in
my mouth - and
it fills my throat
and the fire burns
in my
stomache -
It's painful
to say
the least
and I would like
to vomit
but
really
I can't.
I'm empty.
I'm malnourished.
IRONY
of ironies
I gave you
my insides
causing
my hollow situation.
So,
maybe you
didn't ask for it
but I handed
it to you just
the same.
I didn't even
wrap it -
it was all revealed
I gambled
and lost
and this is bleak
and desolate,
and tragic.
This is being let
down.
This is being
buried,
and worse
than any
day after
christmas
experience.
Disappointment -
Severity -
Mournful
TIME.

Fredagskväll

Nedsjunken i soffan i sällskap av chokladtryffel, Club Privado och min laptop. Fjärrkontrollen till tv:n ligger orörd på soffbordet...

Retligt!

Att kolla kylen först för att vara säker på att man handlar det man behöver inför matlagningen, bara för att upptäcka när man kommer hem och börjar laga maten att tomatsåsen hade jäst.

Drar på mig vinterkläderna igen.

Lyhört

När vi flyttade in trodde vi att huset var grymt välisolerat. Hörde aldrig ett pip från nån granne. Efter ett tag kröp det fram att grannarna hörde oss istället. Konstigt, tänkte vi, märkligt att bara våra ljud tränger igenom väggarna, och så anpassade vi ljudvolymen på tv och radio. Nu, några år senare inser jag att det faktiskt är lyhört. I lägenheten ovanpå är de osams. Idag igen. Det har de varit ett tag. Hoppas att de snart blir sams igen! Livet är mycket roligare om man inte bråkar. Eller hur?