Utvilad? Vet inte.

Lördag morgon - vaknar och minns att jag drömde om stressen på jobbet.
Söndag morgon - vaknar och minns att jag drömde om stressen på jobbet.
Måndag morgon - vaknar och minns att jag inte drömde om stressen på jobbet, men börjar genast fundera på och prioritera arbetsuppgifterna innan jag ens har kommit ur sängen. Får första jobbsamtalet på mobilen medan jag tar på mig ytterkläderna hemma i hallen.

Hur långt är det kvar till semestern?

Olsson Nilsson?

Hörde Sofia Wistam på radion igår. Hon nämnde att hennes yngsta barn heter Texas och Lennox - hon gillar namn som innehåller x. Det fick mig att börja fundera på vad man kan heta. Lennox är ju också ett efternamn. Vi har ju till exempel Annie Lennox. Och jag vet ju att man kan heta förnamn i efternamn, känner till folk som heter Björn och Arne i efternamn. Så det borde vara möjligt att heta efternamn i förnamn, och förnamn i efternamn... men skulle det verkligen kunna gå att heta Olsson Nilsson?

Pokerfejs

Häromkvällen fastnade vi framför TV4 för att kolla in det nya (avsnitt 3) programmet Pokerfejs. Jag blev inte särskilt imponerad och konstaterade krasst att den timmen kunde jag ha ägnat åt nåt roligare. Det som gjorde det lite mer intressant var att ett par kompisar var med och utvecklade mjukvaran för nåt liknande på norsk tv för ett tag sen.

Och så idag kommer bud från djungeltelegrafen om att en före detta kursare och kollega ska vara med och tävla i nästa vecka. Ja, men då måste jag ju se det en gång till och heja på! Ta hem pengarna, herr T!

Nu får det vara nog!

Lånad från www.linkopinghc.com

Det har inte ens börjat och jag är redan trött på det! Kan det bli mer ointressant? Jag pratar om slutspelet i hockey. På mitt jobb är hockey, hockey och hockey det enda man pratar om i fikasoffan, i korridoren, till och med på möten!!! (Nåja, kanske inte det enda man pratar om på möten, men nog är det alltid nån som säger "LHC bla bla bla, Brynäs bla bla bla" eller nåt liknande. Mina öron har för länge sen slutat att tolka "bla bla bla" ljudvågorna till något förståeligt... Så fort "bla bla bla" nämns i samband med något som öronen uppfattar som hockeyrelaterat stänger transkodern i öronen av.). På måndag släpps billiga biljetter för anställda (inte för oss konsulter) i företagets reception, och de har redan börjat diskutera kötaktik. Räcker det att komma in vid fem på morgonen för att vara säker på att få en biljett?

Och igår kväll i tv-soffan zappade jag mellan kanaler i nån reklampaus, och slutspelskägg på varenda kanal också.

Jag orkar inte!!

Confusion

Springer här som en tätting mellan experten på ett system å ena sidan,och experten på att annat system å andra sidan. Pust! När förändrades min roll från att ha varit delprojektansvarig till att bli springpojke? Och varför kan de inte ta telefonen eller mejla varandra direkt? Det är ju som gjort för att bli ännu mer fel nånstans... *springer vidare*

Kongo

Nu har jag läst ut den. Jag är Leopardpojkens dotter.
Som den femte generationens baptist jag är har jag växt upp med berättelserna om missionen i Kongo. De platser Johanna Nilson skriver om har namn som känns välbekanta. Mimia, Bosobe, Semendua, Mai N´Dombe. Och om några personer som figurerar i boken tänker jag "han är nog farfar till henne" och "de är nog släkt med dem" och kopplar ihop dåtid till nutid, människor som kanske (troligen) är släkt med människor som är relativt jämnåriga med mig själv och som jag har träffat i olika sammanhang. Plötsligt, i slutet av boken blir personerna levande. En man, David, vet jag mycket väl vem det är. Honom har jag träffat flera gånger. Och en familj Johanna nämner är vänner till min far och hans fru.

Under hela tiden jag läser boken tänker jag "tack och lov att synen på missionsarbete har förändrats. Tack och lov att Johannas farföräldrar tillhörde en tidigare generations försök att göra rätt, som så många gånger blev fel ändå. Tack och lov att missionsarbetet idag sker på helt andra villkor, där de utländska missions- och biståndsarbetarna fungerar som råd och stöd men besluten fattas av Kongolesisk (eller thailändsk/japansk/indisk etc...) ledningsgrupp". För det är så baptisterna säger att det fungerar. Det är så jag har hört att det är av personer som har jobbat inom missionen på senare tid. Det är så jag hoppas att det är.

Söndag

Ser mig om i lägenheten. Konstaterar att diskbänken är till brädden fylld med smutsiga tallrikar, kastruller och diverse andra köksprylar, sängen obäddad och på sovrumsgolvet flyter tidningar, böcker och en del kläder omkring. I vardagsrummet står det ett par urdruckna kaffekoppar, och så ligger nytvättade kläder i högar (två högar med vikt ren tvätt, och en med strumpor och underkläder huller om buller). Går ut i hallen, och där... där ser det riktigt bra ut! Skönt då behöver jag inte städa! Sjunker ner i soffan igen med Leopardpojkens dotter.