Hå hå ja ja

Sonen har precis, äntligen!, somnat. Det regnar ute. Mormor och morfar har inte kommit hem från sina jobb än. Alltså sitter jag kvar i bilen och väntar på att nåt ska förändras. Det här är min utsikt.

Att folk bara orkar!

Gång på gång läser jag på webbforum, insändare i olika tidningar och jag vet inte allt, att det finns någon som är väldigt upprörd över hur andra har det och hur andra gör. Gång på gång blir jag lika fascinerad.

Senast var igår i nån föräldratidning, tror det var Vi Föräldrar, men det kan kvitta exakt vilken tidning, fenomenet finns på betydligt fler ställen. Men där fanns i alla fall en insändare. Det var en tjej/kvinna som med en ilsken ton förfasade sig över alla föräldrar som "väljer att skaffa barn nummer två så nära inpå ettan som 1,5-2 år" (det var i Vi Föräldrar, jag var tvungen att leta upp tidningen för att vara säker på att citera korrekt). Och så fortsätter insändaren i samma stil, och hon själv minsann är så duktig som väntar tills första barnet är 3-4 år innan hon skaffar nummer två.

Hur orkar hon? Varför ödsla tid på att ilskna till över hur andra familjer väljer att göra? Hon får jättegärna vänta 3-4 år med tvåan för min del, och vill nån "skaffa" (jag hatar det uttrycket när det handlar om barn!!!) ett syskon om så bara efter ett halvår så får de det för mig, de gör förmodligen det de anser vara bäst för sin familj.

Flera gånger har jag läst på forum, till exempel Familjeliv.se, hur folk debatterar olika aspekter av barnuppfostran, och där det kan bli läskigt aggressivt om någon dyker in med en helt avvikande åsikt.

Jag tycker absolut att man kan diskutera saker, men jag tycker att man ska ha en ödmjukhet och respekt inför att vi alla är olika individer och att det faktiskt kan vara så att olika saker är bäst för olika personer. Gör som du själv vill och tycker är bäst och strunta i vad andra säger och gör. Men jag fascineras om och om igen av hur upprörda folk kan bli i dessa sammanhang. Hur orkar de?

I ett avsnitt av Grannfejden som jag såg för några veckor sedan konstaterade Jonas Gåde nåt i stil med "såna här konflikter uppstår när folk har för mycket tid som de inte vet vad de ska göra med" om jag nu minns rätt hur han uttryckte det... Och det är väl kanske samma sak med ilskna insändare och inlägg på forum... de har för mycket tid och hinner bli arga.

Och nu har inte jag mer tid att sitta här och uppröras över hur upprörda folk kan bli... :-) Ut i solen och njut av livet, vänner!

Träningsvärk

Idag var det dags för första löparrundan på femkilometersslingan sen bäbisen föddes. Det gick faktiskt bättre än förväntat, men så här framåt kvällningen kryper träningsvärken fram... Långpromenader med barnvagn och löpning utan barnvagn är nog inte helt jämförbart i muskelbelastning.

Vi åker tåg

Det går hur bra som helst. Gott om plats för barnvagnen, och sonen sover på pin egen reserverade plats (5 kr). Vi är till och med i tid, än så länge. Fortsätt så sj så kommer vi kanske tillbaka även utan barnvagn!

En sån där dag...

Solen skiner så vi bestämmer oss för grillat kött, klyftpotatis och tsatsiki till kvällsmat. När vi handlar köper vi tjock turkisk yoghurt till tsatsikin, och ett gäng skivor med fläskkött. Väl hemma drar vi igång grillen, in med potatisen i ugnen och maken går ut med köttbitarna samtidigt som jag river gurka och pressar vitlök till tsatsikin.

Men!!

Yoghurten visar sig inte alls vara yoghurt, utan färdigblandad tsatsiki med konstig plastsmak... jodå, nog står det tsatsiki utanpå förpackningen, men både maken och jag lyckades ändå läsa yoghurt. Crap. Maken kommer in en stund och vi kommer överens om att det nog går att blanda ut den med gurka och vitlök till en bättre smak. Maken går ut igen. Kommer tillbaka in fem sekunder senare och ryter "förbannade skata!" (inte till mig dock!) Allt köttet är borta. 7 skivor kryddad fläskkotlett sitter några skrattade skator och knaprar på. Hoppas de får ont i magen!

Rabarber!

I form av soppa... Yumm!

Rymma hemifrån

Ikväll rymmer jag hemifrån igen en stund. Trots att både jag och maken är fullständigt överens om att det är helt ok, kanske till och med lite kul, för vår son att få lite egentid med bara pappa känns det alltid som att jag gör nåt riktigt busigt när jag gör nåt utan att ha sonen med... Nåja, snart är det skiftbyte i blöjfabriken och jag kommer att sitta på jobbet medan sonen är tillsammans med pappa hela dagarna, och jag förstår självklart att det inte kommer att kännas lika busigt att sitta på kontoret som att gå ut och käka med kollegorna en onsdagskväll...