Jomen, det var väl bra då

Det tog 15 minuter och 450 kronor att konstatera att jag varken har hål eller tandsten. (Undrar om det hade kostat 600 kr om det hade tagit 20 minuter....?)

12 månader till nästa gång. Hur ofta går ni till tandläkaren? Behöver man gå en gång om året?

Grannar

En av våra gäster under helgen (tillika fd studiekamrater) upptäckte att vår närmaste granne till vänster om huset är vår gamla studierektor från universitetet... Där ser man.

Tänk att det ska ta 8 månader och besök från södra Sverige för att upptäcka att vi redan känner grannen. Fånigt.

Och genast när vi upptäckte det kom de gamla studentvisorna tillbaka. (mel: Oh Carol) "Åh xxxx, redan första dan, på vårat upprop, så blev du mitt span ..."

Fler som har uppmärksammat det ohygieniska med kallingar under badbyxorna

På nyheterna i går kväll på TV4 hade de ett inslag om hur äckligt det är när killar badar med kallingarna under badbyxorna. Inslaget kom från Skara sommarland som hade stora problem med att rena vattnet i pooler och rutschbanor. "Killarna har nog inte tvättat kalsongerna på några dagar för vi upptäcker vad man kan kalla, eller det är, mänsklig avföring i vattnet" sa en av de intervjuade på Skara sommarland och förklarade att de hade var tvungna att öka andelen klor i vattnet avsevärt, vilket kan ge andra problem som hudirritationer etc.

Och kalsongkillarna då? "mina badbyxor är trasiga", "det har jag alltid gjort" och "jag har ju Björn Borg kalsonger" var några av motiveringarna när de fick frågan om varför de hade kalsongerna kvar under badbyxorna.

Galet, säger jag bara. Galet!

UPPDATERAT:
Aftonbladet skriver också om fenomenet...

Vardagsdramatik

Jag har en kollega som säger att man ska vara glad om man har spindlar i huset för det är ett tecken på ett friskt hus. Vi har spindlar i huset. Oftast brukar de inte störa mig så mycket, men i morse var jag allt annat än glad!!! Jag har bara sett spindlar i källaren, och det är inte så ofta de är ute och rör på sig. Mellan bastun och ytterväggen är det ett litet smalt mellanrum, och där vet jag att det finns lite spindelväv och sannolikt även spindlar, och det är ok. Så länge de stannar där. Det gjorde inte en spindel i morse.

Jag hade duschat och sträckt mig efter handduken. Stod där i godan ro, blöt och naken, och började med att torka håret. När handduken ligger över huvudet och jag gnuggar omkring den så där som man gör när man torkar håret får jag i ögonvrån syn på nåt stort och brunt i hörnet av min i övrigt ljusblå handduk. Det kan ju ligga nära till hands att tro att jag inte hade tvättat mig ordentligt sist jag använde handduken, men det kan jag lova att jag hade. Det här var en stor, ful, brun, äcklig, läskig, elak, dum, och alla andra negativa adjektiv ni kan komma på, spindel. På min handduk! Nästan i mitt hår!!

Handduken slängdes tvärs över rummet. Jag hoppade och skrek och trodde jag skulle få hjärtinfarkt, eller åtminstone svimma, men det gjorde jag inte. Sprang bort till handduken som nu låg i en liten hög på golvet och stampade, stampade, stampade på varenda liten millimeter av den. Vattendropparna flög omkring mig, för jag hade ju fortfarande inte hunnit torka mer än bara några hårstrån. När jag kände mig tillräckligt trygg för att lämna handduken (och vad jag nu hoppades var ett spindellik) åt sitt öde hämtade jag en ny torr, ren och spindelfri handduk och fortsatte med mina morgonbestyr. Efter en stund hade pulsen gått ner till mer hälsosamma nivåer och jag vågade mig tillbaka till handduken och kunde konstatera att spindeln de facto var död.

Och medan jag hade en nära döden upplevelse på morgonkvisten låg maken lugnt i sin säng och sov sin skönhetssömn.

Kommentarer

Ibland tycker jag att det är allt för trist när jag skriver inlägg efter inlägg och så är det ingen som kommenterar det jag skriver. Då brukar jag fundera över om jag inte ska lägga av helt och hållet. Men sen ibland skriver jag nåt som jag får kommentarer på och då blir jag alldeles varm i magen och lycklig! Jag har kommunicerat!

Sen läser jag en hel del bloggar också, och jag är väl inte den flitigaste personen att kommentera där jag läser heller, så no blame no shame, men ibland skriver jag kommentarer. Och så blir jag beklämd när jag läser en del kommentarer som andra får på det de skriver. Det händer allt för ofta att folk (oftast anonyma) skriver "du är dum i huvudet", "du är så elak så människor som du borde få spöstraff" och andra elaka kränkande kommentarer. Missförstå mig inte, jag tycker definitivt inte att alla kommentarer måste vara gulliga och hålla med, det är fritt fram att ha en annan åsikt som man vill föra fram. Det jag menar är att man ska föra fram den åsikten, inte gå till personangrepp. Det är ju fullständigt frivilligt att läsa en blogg. Om man inte gillar det man läser kan man väl klicka sig därifrån? Eller? Det någon skriver i sin blogg får ju stå för den personen, sen kan man tycka att den har rätt eller fel, men bara för att man tycker att den har fel är den väl inte mindre värd som person?

Kanske är det helt enkelt så att jag borde vara glad för att jag inte får så många kommentarer, för än så länge har jag ju varit förskonad från elaka påhopp i alla fall.

SJ, SJ, gamle vän... eller ovän.

Jahapp, SJ har haft problem igen. Och då var jag inte ens med på tåget! Alltid nåt man kan glädjas över. Sitter hellre på jobbet och längtar ut i solen än på ett överhettat tåg som står stilla.

Det är ett riktigt dilemma det där med miljötänkande och att komma fram i tid. Det går liksom inte att få både och tydligen.

Ryggläge efter grillningen