Det här med att blogga

Hittade alldeles nyss en ny blogg som jag inte varit inne på förut. Ketchupmamman. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen åt några av inläggen när jag "läste ikapp".

Och så tänker jag, att så där borde det ju vara. Tänk vad kul det skulle vara om någon skrattade åt min blogg. Jag vet att det faktiskt hände nån gång i urminnes tider när jag lyckades få till några inspirerade inlägg. Men som min blogg har sett ut på sistone med allt innehållslösare inlägg så förstår jag ju att ingen skrattar. Om nån får tårar i ögonen så är det nog snarare för att det är lite sorgligt att jag fortfarande håller på. Det är lite så där som när farfar blir för gammal för att köra bil bra men ändå vägrar sluta... Kanske är det dags att inse faktum och lägga ner helt enkelt. Trots att det är lite som ett gift, det är svårt att sluta också. Jaja, vi får väl se hur det blir. Hur som helst är Ketchupmamman inspirerande läsning!

Steg

Och idag har stegräknarna ramlat in på jobbet. Tävlingsinstinkten har redan kommit fram hos flera av kollegorna. Vi börjar tävlingen på måndag, men min stegräknare sitter redan i byxlinningen.

Jag ska vinna! Klart jag ska!

Ett gott alternativ

Jag har ju godisuppehåll nu ett tag, men annars kunde ju rosa rattar vara nåt att testa. :-) En godsak för en god sak.

På väg till Gotland

Den fria viljan

För ett par dagar sen såg jag en dokumentär på tv. Den handlade om huruvida vi människor har en fri vilja eller ej. Forskarna hävdade att hjärnan fattar beslut långt innan vi själva är medvetna om besluten. Skeptiker som jag är hittade jag så klart diverse invändningar mot hur testerna var genomförda, hur stort forskningsunderlaget var, och om slutsatserna egentligen var vetenskapligt belagda eller mer spekulativa och så vidare. Det må vara hur det vill med det. Idag har mina egna empiriska studier visat att min hjärna faktiskt fattat beslut åt mig långt innan jag var medveten om det.

Om ni har läst min blogg så vet ni att jag antog en utmaning för några dagar sen att inte äta sött, snask och snacks. Idag har jag en sån där dag när allt bara går fel, och jag har varit arg i flera omgångar (både på andra och mig själv!), och det är helt enkelt en dålig dag. Alldeles nyss tänkte jag "nä, nu skiter jag i den där utmaningen. Nu går jag till kiosken och köper choklad!" - typiskt tröstätebehaviour.

Nåväl. Jag rotade runt i väskan efter plånboken. Rotade en stund till. Och slet till slut ur alla grejerna men hittade ändå inte plånboken. Ringde hem, och jodå, den ligger kvar hemma.

Min hjärna bestämde alltså redan i morse att jag inte skulle ha några pengar med mig idag! Det går ju inte att köpa godis utan pengar. Visste min hjärna redan i morse att jag skulle bli sugen på att gå till kiosken? Tål att tänkas på!

Bröllopstårta

På bröllop

Nu är de vigda. Dags att korka upp champagnen!