SJ SJ gamle vän...

På lördag ska jag åka tåg. Den som har hängt med länge på min blogg vet att jag inte är särskilt förtjust i sj, men den här gången ska jag på ett sånt där sammanträde igen, och det är inte jag som betalar resan, och vi är några som ska samåka för att kunna planera tillsammans på tåget och jada jada... så det blir tåg.

Faktum är att denna gång ser jag faktiskt lite fram emot hemresan - då ska jag åka ensam! 1 timme och 40 minuter bara JAG! Jag och en bok, ett gäng mp3:or, och kanske en kopp kaffe från restaurangvagnen. Och sen får Magdalena Ribbing säga vad hon vill om Jag-fixeringen i dagens samhälle. Jag ska sitta stilla, ensam, i 1 timme och 40 minuter och bara bry mig om mig själv! Fattar ni hur det känns för en småbarnsmamma?!

Lax- och räkbiffar

Ikväll får vi besök av Albins faster och farbror. Vi har inte träffat dem sen de gifte sig i somras, och Albin partade loss fram tilkl 23 på deras fest. Hoppas att han kan tänka sig att somna lite tidigare ikväll..

Hur som helst så ska jag bjuda på lax- och räkbiffar med klyftpotatis och en supergod kall sås. Här är receptet till ca 4 portioner:
500 gram laxfilé
200 gram skalade räkor
1 rödlök
1 ägg
salt, peppar
Santa Maria Seafood and fish

Hacka lax, räkor och rödlök i ganska små bitar. Rör ihop tillsammans med ett ägg. Forma biffar och stek i smör/margarin/olja. Krydda med salt, peppar och Seafood &fish kryddblandningen under stekning.

Sås:
Mixa 7 soltorkade tomater, ½ kruka basilika och ½
dl gräddfil med en stavmixer. Blandningen behöver inte
vara helt slät, men tomaterna ska vara i mycket små bitar.
Vänd sedan ner ytterligare 2½ dl gräddfil och smaka av
med 1 krm salt och ½ krm peppar. Lägg upp såsen i en
liten serveringsskål.

Klyftpotatis:
Skala lagom många potaitsar och skär dem i lkyftor. Bland eventuellt i lökklyftor, vitlöksklyftor, morotsstavar, palsternacka, rödbetor i lyftor, paprikabitar och vad annat du kan komma på. Lägg allt i en långpanna med lite salt, olja och eventuellt någon örtkrydda. Stek i ugn tills allt är mjukt inuti, och lite krispigt utanpå.

45 dagar kvar till julafton

inklusive idag och själva julafton (om jag har räknat rätt).

Det börjar vara dags att planera! Jag brukar tänka att det är så himla smidigt att köpa alla julklappar på nätet. Det tänker jag ända till ett par dagar före julafton, då jag inser att inte ens webbutiken med kortast leveranstid hinner leverera julklapparna i tid om jag beställer då, så då är det ut med de vassa armbågarna i stades butiker som gäller i alla fall.

Men i år tänker jag att det fortfarande är 45 dagar kvar till julafton, så i år skulle vi kunna köpa julklappar på nätet... fast vad ska vi köpa? och till vem? Ska vi nöja oss med presenter till barnen, eller ska alla vuxna också ha? Hur många av farmors mans släktingar kommer att vara med på julfirandet? Hur många av dem är barn? När ska vi träffa mormor och morfar? Ska vi strunta i julklappar helt och hållet och skänka pengar till välgörenhet istället?

Och inte nog med julklappar, först kommer ju julkorten. Var har vi den där listan med alla namn och adresser till de som brukar få julkort? Är det några som har tillkommit till den listan som inte fanns med förra julen? Är det någon som tyvärr inte längre är med oss och som ska strykas från listan? Hur var det nu, har de flyttat ihop eller isär? Har de flyttat överhuvudtaget? Ska vi skicka papperskort eller e-kort? Både och? Vem ska få vad? Julkort med sonen till alla, eller "vanliga" tomtekort? Vart ska vi beställa julkort med sonen? Har vi redan nåt bra foto att beställa julkort av? Fotot i förra inlägget kanske kan funka... han har ju i alla fall lite rött i pyjamasen...

Och så den viktigaste frågan av alla när julstressen infinner sig: när får jag börja dricka glögg?

Inte helt nöjd med att fylla år...

1 år

Igår fyllde han ett, den lille plutten.

Det har varit kalas i flera dagar. Roligt, härligt och intensivt. Ibland så intensivt att det har varit svårt att hantera för en ettåring, som till exempel när han fick så många paket samtidigt och alla tittade på honom så han började gråta och slängde paketet i väggen. Men mest har han haft roligt. Han har lekt och lekt. Och när de sista gästerna åkte igår kröp han först runt en stund och letade efter dem, och när han inte hittade dem somnade han istället.

Av sin mamma och pappa fick han ett eget rum. Han somnade i sin säng i går kväll, och sov bra hela natten. Var vaken med vad som verkade vara magont en kort stund runt halvfyra tiden, men han var inte särskilt orolig för att han var på ny plats. Och vi sover ju i rummet bredvid så det går snabbt att komma in till honom när han säger till. Men nog är det lite stort, att ha ett eget rum. Han är väl ingen bäbis längre... fast han har fortfarande inte börjat gå ordentligt, så han kanske kan kallas bäbis tills han går åtminstone? Om inte annat kan hans mamma behöva lite mer tid på sig att förstå att det har gått mer än ett år sen vi åkte in till förlossningen den där novembernatten...

Grattis min lilla fina ettåring!

Barnsäkra spisen - jomenvisst, det funkar ju...

Läste på nån blogg om ett barn som vägrade fisk och bara ville ha en annan rätt som de vuxna inte ville ha, men som modern skrev "lyckligtvis når inte sonen upp till spisen än och kan således inte laga egen mat".

Är det bara min son som har kommit på att ugnsluckan utgör ett perfekt trappsteg/pall? Och vi som har "dubbelugnen från Elektrolux" - det är väl bara en tidsfråga innan han öppnar även den övre ugnsluckan och ställer sig på den istället, eller för all del klättrar ända upp på spisen och tillagar sig själv till söndagsstek. Lite grann i stil med trollkarlen i India land bak Himalaya rand...

Min son, fotografen!

Tja... Vad visar den här bilden?