Telefonen ringer. Jag svarar.
Hon: jo, det här seminariet som du ska hålla i om ett par timmar... min grupp har lite svårt att komma.
Jag: jaha, ja ni har ju accepterat kallelsen, men om det har dykt upp nåt allvarligt så är det väl så.
hon: jo... vårt fredagsfika har blivit flyttat till idag istället eftersom det är midsommar, och vi är ju tio i gruppen som hade tänkt komma på seminariet, men vi måste hoppa av. Kan vi inte ta det en gång till i höst istället?
Det är ju skönt att folk är ärliga och berättar att de hellre fikar än jobbar i alla fall...
UPPDATERAD:
Min avdelning hade också midsommarfika mitt under mitt seminarium, så det missade ju jag, men tänka sig, det fanns tårta kvar i kylskåpet när seminariet var slut. Hur svårt kan det va?