Sommarprat

Nu har Sveriges radio presenterat listan på sommarpratare. Jag inser att jag måste skaffa en radio till kontoret. Det finns många intressanta namn, och många jag inte känner igen men som jag är säker på kan överraska under lyssningen. Det brukar vara så tycker jag... att de där som jag sett fram emot att lyssna på, de kända, de har jag för höga förväntningar på så då blir det ibland lite förutsägbart och trögt, men de riktiga guldkornen kan vara de där som man inte vet nåt alls om men som helt plötsligt målar upp en ny spännande värld i sitt radioprat.

Men på min "tänker försöka komma ihåg att lyssna på"-lista finns: Linda Olsson, Hans Alfredson, Jonas Björkman, Peter Englund och Bodil Malmsten. Jag kommer dock inte att lyssna den 1 augusti.

Ska det vara så? Ska det vara så?

Idag har jag startat upp datorn och loggat in i Linuxmiljön. Ändrat inställningarna för tangentbordet så jag kan skriva på svenska (grundinställningen är amerikanskt tangentbord, och den ändras tillbaka till det så fort skärmsläckaren går på...). Därefter loggat in på en Unixserver. Därifrån startat upp en Citrixklient och loggat in i windowsmiljö. Sen kan jag kolla mejl.

Det känns lite... omständligt.

Hum di dum di da...

Jag är ju så stressad på mitt jobb den här veckan så jag hinner nästan inte med nånting annat (not!) men nu har jag precis bokat logi för vår familj plus två andra familjer en helg i juli på en gård nära en sjö. Det fanns exakt så många rum/bäddar kvar som vi behöver. Yeay! Vad kul det ska bli!

På väg till jobbet

Det här är min promenadväg till jobbet. Lummigt och grönt. Mötte nyss delar av den trevliga grannfamiljen på väg till dagis/skola/jobb. De påpekade att jag inte har bloggat om att jag börjar jobba nu igen, och det har de ju rätt i. Så då är det väl dags. Idag börjar jag jobba igen. Lämnade en ledsen son i famnen på sin far och traskade iväg. Har tre möten inbokade på förmiddagen. Kan det kallas mjukstart? Nåja, solen strålar från himlen och det är en härligt skön morgonpromenad jag är ute på. När jag kommer fram finns det kaffe!

Hå hå ja ja

Sonen har precis, äntligen!, somnat. Det regnar ute. Mormor och morfar har inte kommit hem från sina jobb än. Alltså sitter jag kvar i bilen och väntar på att nåt ska förändras. Det här är min utsikt.

Att folk bara orkar!

Gång på gång läser jag på webbforum, insändare i olika tidningar och jag vet inte allt, att det finns någon som är väldigt upprörd över hur andra har det och hur andra gör. Gång på gång blir jag lika fascinerad.

Senast var igår i nån föräldratidning, tror det var Vi Föräldrar, men det kan kvitta exakt vilken tidning, fenomenet finns på betydligt fler ställen. Men där fanns i alla fall en insändare. Det var en tjej/kvinna som med en ilsken ton förfasade sig över alla föräldrar som "väljer att skaffa barn nummer två så nära inpå ettan som 1,5-2 år" (det var i Vi Föräldrar, jag var tvungen att leta upp tidningen för att vara säker på att citera korrekt). Och så fortsätter insändaren i samma stil, och hon själv minsann är så duktig som väntar tills första barnet är 3-4 år innan hon skaffar nummer två.

Hur orkar hon? Varför ödsla tid på att ilskna till över hur andra familjer väljer att göra? Hon får jättegärna vänta 3-4 år med tvåan för min del, och vill nån "skaffa" (jag hatar det uttrycket när det handlar om barn!!!) ett syskon om så bara efter ett halvår så får de det för mig, de gör förmodligen det de anser vara bäst för sin familj.

Flera gånger har jag läst på forum, till exempel Familjeliv.se, hur folk debatterar olika aspekter av barnuppfostran, och där det kan bli läskigt aggressivt om någon dyker in med en helt avvikande åsikt.

Jag tycker absolut att man kan diskutera saker, men jag tycker att man ska ha en ödmjukhet och respekt inför att vi alla är olika individer och att det faktiskt kan vara så att olika saker är bäst för olika personer. Gör som du själv vill och tycker är bäst och strunta i vad andra säger och gör. Men jag fascineras om och om igen av hur upprörda folk kan bli i dessa sammanhang. Hur orkar de?

I ett avsnitt av Grannfejden som jag såg för några veckor sedan konstaterade Jonas Gåde nåt i stil med "såna här konflikter uppstår när folk har för mycket tid som de inte vet vad de ska göra med" om jag nu minns rätt hur han uttryckte det... Och det är väl kanske samma sak med ilskna insändare och inlägg på forum... de har för mycket tid och hinner bli arga.

Och nu har inte jag mer tid att sitta här och uppröras över hur upprörda folk kan bli... :-) Ut i solen och njut av livet, vänner!

Träningsvärk

Idag var det dags för första löparrundan på femkilometersslingan sen bäbisen föddes. Det gick faktiskt bättre än förväntat, men så här framåt kvällningen kryper träningsvärken fram... Långpromenader med barnvagn och löpning utan barnvagn är nog inte helt jämförbart i muskelbelastning.