Överflödig information

Det behöver knappast sägas, men jag har lite bloggtorka. Återkommer när (om) jag kommer på nåt att skriva om.

Ha det gott!

Vinter

Gnistrande vackert i dalarna.

Mycket har jag sett på vägarna...

Men det här är nog första gången jag ser en röd liten stuga vara ute och åka.

God jul!

Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul! Ettåringen har börjat öppna klapparna hos farfar...

Men alltså, nu är det väl ändå dags att vara lite ledig?

Om det är nån som undrar så kan jag meddela att man inte hinner n.å.g.o.n.t.i.n.g. när man tänker fel och meddelar jobbet att man ska jobba 75 % samtidigt som maken meddelar sitt jobb att han ska jobba 40%. Vem ska då ta hand om pyret därhemma? Jo, då jobbar den som har sagt 75 % riktigt riktigt, långa dagar, så där långa så att familjen sover gott när man går hemifrån och man har tur om man hinner hem för att säga godnatt innan det är dags att sova igen. Då hinner man ingenting annat.

Definititvt hinner man inte blogga.

Inte sätta upp den fina tavlan från Hanna på väggen heller fast man äntligen har hittat en ram i alla fall. (jag lovar, lovar, lovar att det kommer en bild när talan äntligen är uppe...)

Bloggtips

Idag hittade jag en ny mysig blogg. Idas sida. Så många fina grejer... bland annat gör hon sådana här bokstäver. Och fina tavlor som passar perfekt till väggarna i ett barnrum.

Övertrött

Sonen är hur trött som helst. Så trött så att inget funkar. Inte ens att sova. Nu har maken försökt natta honom en bra stund. Snart är det min tur att ta över.

Om vi väl får honom att somna nån gång kommer nog vi också behöva lägga oss direkt pga övertrötthet...

Fast det var en riktigt rolig eftermiddag. Adventsfika ihop med tre andra barnfamiljer. Oj vad de lekte! Därav övertröttheten...

Frukost

Klockan är några minuter över sex. Det är så mörkt så det är inte klokt. Sonen har börjat pipa där uppe. Hoppas han somnar om. Det är för tidigt för honom och maken att gå upp. Endast tomten och kontorsråttan är vaken...

första advent

Det har visst varit lite klent med inlägg på sistone. Nu när både magsjuka och förkylningar har lämnat vårt hus kanske det blir bättring även på bloggandet, men jag lovar inget. Nu börjar ju julstöket och vem har tid att sitta vid datorn då?

Har haft en riktigt bra helg! Det känns som att vi har gjort massor, men samtidigt har vi hunnit bara sitta och vara och vila också. Gött! Men det är klart, sonen väcker oss ju senast sju på morgonen, och går man upp så tidigt även på helgerna så hinner man mycket. Lussekatterna var bakade och hade hunnit svalna tillräckligt till klockan tio i lördags. Trevligt.

Två julmarknader har jag och sonen hunnit med också (då satt maken hemma och lekte med datorn - i nästan fyra timmar! Det borde kanske vara han som bloggar istället för jag...). Köpte lotter på båda marknaderna, det hör liksom till tycker jag. På lördagens julmarknad på stan vann jag en toscakaka att ha till fikat (köpte lotter för 10 kronor). Vi åt upp halva till kaffet igår... jättegod! På söndagens julmarknad i gamla linköping vann jag två chokladaskar och en konservburk med fruktcocktail. Där köpte jag lotter för 40 kronor. Och ändå anser jag mig ha enorm tur i kärlek också!

Det jag inte hann med i helgen var att sätta upp gardiner i sonens rum och att sätta upp lite tavlor och annat jox på väggarna i sonens rum, sovrummet och gästrummet. Nästa helg kanske.

Note to self

Pumpa cykeln. Det är jobbigt att cykla utan luft i bakdäcket.

Passa även på att sätta i batterier i baklyset. Det är bättre om lampan faktiskt lyser.

Tänt var det här!

Det är allt bra mysigt att mötas av tända ljus när man kliver in på rummet efter att ha cyklat i mörker och regn till jobbet. Det blir liksom ändå en mjukstart på arbetsdagen.

I did it!

Observera att den inte är tänd än.

Komma i stämning

Idag på fikarasten pratade vi adventsljusstakar på jobbet. Visst får man sätta ut adventsljusstake i sitt kontorsfönster åtminstone på måndag när det är en arbetsvecka kvar till första advent? Visst får man det?

Iiihh! pirr pirr!

Herr Gårman - Klas Klättermus

Nu måste man väl ändå officiellt kunna säga att sonen går. Han väljer allt oftare att resa sig upp och stappla några steg när han vill förflytta sig. Visst, det har kanske inte varit mer än högst sex steg i sträck, innan han sätter sig ner på huk och återfår balansen innan han reser sig igen, eller om han tar stöd mot en vägg eller stol (eller byxben). Men han går nästan lika ofta som han kryper nu i alla fall när han ska någonstans. Så officiellt säger vi att han gick när han var ett år och en vecka!

Att krypa upp- och nerför en trappa har han gjort obehindrat en längre tid, och bevare oss väl för klättrandet ÖVERALLT. Hur gör man för att ungen INTE ska sitta på köksbordet/diskbänken/spisen/handfatet i badrummet/fönsterbrädan?

Felbeslut

Idag hade jag en matlåda med mig till jobbet med en god kycklinggratäng från igår kväll. Men så kom ett mejl från en kollega om att hänga med till en av lunchrestaurangerna, och eftersom utbudet där lät väldigt gott och sällskapet var trevligt så hakade jag på. Tänkte att matlådan kan ligga i frysen till nån dag i nästa vecka istället.

Och så köpte jag fläskfilé med ugnsrostad potatis och stiltonsås.

Fläskfilén och såsen var goda, men potatisen var kall och smakade som om de hade kokat den, låtit den ligga i frysen lite för länge, värmt upp den i micron, hällt på lite olja och grillkrydda och sen låtit den kallna igen. Jag åt INTE upp den. Urk!

Så nu sitter jag här och känner mig omätt. Inte hungrig, men inte mätt heller. Och min goda matlåda står i frysen och säger "skyll dig själv!".

SJ SJ gamle vän...

På lördag ska jag åka tåg. Den som har hängt med länge på min blogg vet att jag inte är särskilt förtjust i sj, men den här gången ska jag på ett sånt där sammanträde igen, och det är inte jag som betalar resan, och vi är några som ska samåka för att kunna planera tillsammans på tåget och jada jada... så det blir tåg.

Faktum är att denna gång ser jag faktiskt lite fram emot hemresan - då ska jag åka ensam! 1 timme och 40 minuter bara JAG! Jag och en bok, ett gäng mp3:or, och kanske en kopp kaffe från restaurangvagnen. Och sen får Magdalena Ribbing säga vad hon vill om Jag-fixeringen i dagens samhälle. Jag ska sitta stilla, ensam, i 1 timme och 40 minuter och bara bry mig om mig själv! Fattar ni hur det känns för en småbarnsmamma?!

Lax- och räkbiffar

Ikväll får vi besök av Albins faster och farbror. Vi har inte träffat dem sen de gifte sig i somras, och Albin partade loss fram tilkl 23 på deras fest. Hoppas att han kan tänka sig att somna lite tidigare ikväll..

Hur som helst så ska jag bjuda på lax- och räkbiffar med klyftpotatis och en supergod kall sås. Här är receptet till ca 4 portioner:
500 gram laxfilé
200 gram skalade räkor
1 rödlök
1 ägg
salt, peppar
Santa Maria Seafood and fish

Hacka lax, räkor och rödlök i ganska små bitar. Rör ihop tillsammans med ett ägg. Forma biffar och stek i smör/margarin/olja. Krydda med salt, peppar och Seafood &fish kryddblandningen under stekning.

Sås:
Mixa 7 soltorkade tomater, ½ kruka basilika och ½
dl gräddfil med en stavmixer. Blandningen behöver inte
vara helt slät, men tomaterna ska vara i mycket små bitar.
Vänd sedan ner ytterligare 2½ dl gräddfil och smaka av
med 1 krm salt och ½ krm peppar. Lägg upp såsen i en
liten serveringsskål.

Klyftpotatis:
Skala lagom många potaitsar och skär dem i lkyftor. Bland eventuellt i lökklyftor, vitlöksklyftor, morotsstavar, palsternacka, rödbetor i lyftor, paprikabitar och vad annat du kan komma på. Lägg allt i en långpanna med lite salt, olja och eventuellt någon örtkrydda. Stek i ugn tills allt är mjukt inuti, och lite krispigt utanpå.

45 dagar kvar till julafton

inklusive idag och själva julafton (om jag har räknat rätt).

Det börjar vara dags att planera! Jag brukar tänka att det är så himla smidigt att köpa alla julklappar på nätet. Det tänker jag ända till ett par dagar före julafton, då jag inser att inte ens webbutiken med kortast leveranstid hinner leverera julklapparna i tid om jag beställer då, så då är det ut med de vassa armbågarna i stades butiker som gäller i alla fall.

Men i år tänker jag att det fortfarande är 45 dagar kvar till julafton, så i år skulle vi kunna köpa julklappar på nätet... fast vad ska vi köpa? och till vem? Ska vi nöja oss med presenter till barnen, eller ska alla vuxna också ha? Hur många av farmors mans släktingar kommer att vara med på julfirandet? Hur många av dem är barn? När ska vi träffa mormor och morfar? Ska vi strunta i julklappar helt och hållet och skänka pengar till välgörenhet istället?

Och inte nog med julklappar, först kommer ju julkorten. Var har vi den där listan med alla namn och adresser till de som brukar få julkort? Är det några som har tillkommit till den listan som inte fanns med förra julen? Är det någon som tyvärr inte längre är med oss och som ska strykas från listan? Hur var det nu, har de flyttat ihop eller isär? Har de flyttat överhuvudtaget? Ska vi skicka papperskort eller e-kort? Både och? Vem ska få vad? Julkort med sonen till alla, eller "vanliga" tomtekort? Vart ska vi beställa julkort med sonen? Har vi redan nåt bra foto att beställa julkort av? Fotot i förra inlägget kanske kan funka... han har ju i alla fall lite rött i pyjamasen...

Och så den viktigaste frågan av alla när julstressen infinner sig: när får jag börja dricka glögg?

Inte helt nöjd med att fylla år...

1 år

Igår fyllde han ett, den lille plutten.

Det har varit kalas i flera dagar. Roligt, härligt och intensivt. Ibland så intensivt att det har varit svårt att hantera för en ettåring, som till exempel när han fick så många paket samtidigt och alla tittade på honom så han började gråta och slängde paketet i väggen. Men mest har han haft roligt. Han har lekt och lekt. Och när de sista gästerna åkte igår kröp han först runt en stund och letade efter dem, och när han inte hittade dem somnade han istället.

Av sin mamma och pappa fick han ett eget rum. Han somnade i sin säng i går kväll, och sov bra hela natten. Var vaken med vad som verkade vara magont en kort stund runt halvfyra tiden, men han var inte särskilt orolig för att han var på ny plats. Och vi sover ju i rummet bredvid så det går snabbt att komma in till honom när han säger till. Men nog är det lite stort, att ha ett eget rum. Han är väl ingen bäbis längre... fast han har fortfarande inte börjat gå ordentligt, så han kanske kan kallas bäbis tills han går åtminstone? Om inte annat kan hans mamma behöva lite mer tid på sig att förstå att det har gått mer än ett år sen vi åkte in till förlossningen den där novembernatten...

Grattis min lilla fina ettåring!